Jag hittade en vers av Tage Danielsson, som på hans mycket eleganta vis illustrerar den oro för att släppa en massa makt till maskiner, som jag skrev om tidigare i dag.

DATORN

Av Tage Danielsson

Datorerna tänker ju så fort, rätt och bra

och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.

Men plötsligt, på något underligt vis,

blir datorn i stället en jättepolis.

Dess hjärna har blivit identisk med statens,

dess tankar blir fientliga som byråkratens.

Den hatar tillbaka som du hatar den.

Den tyr sig till husse som matar den.

Datorerna är byråkraternas hundar,

som snokar, bevakar och aldrig blundar.

Så trots att datorerna tänker så rätt,

så tänker de fel, på något underligt sätt.

De matas som hundar av hundarnas herrar,

med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.

De tänker som herrar, kristallklart och kallt.

sån herre sån hund. Och det värsta av allt:

Hur storvulna planer de än mäktar välva,

ifrågasätter de aldrig sig själva.

Det där med språket är svårt.

Man brukar säga att språket styr tanken och tanken styr språket, eller utan språk inga tankar och utan tankar inget språk.

Därför skall man vara aktsam med språket.

Det är inte helt lätt.

När jag valde bloggtiteln så försökte jag roa mig med en ordlek.

Eftersom vi har blivit så amerikaniserade försökte jag inrätta mig därefter.

Bloggtiteln gubbfan består av två delar. Del två kan delas upp dels på en benämning på en herre som hör underjorden till, dels det amerikanska ordet för fläkt. Jag tänkte att jag skulle vara en liten liten fläkt, som blåste in andra tankar i läsarens huvud.

Del ett är en slarvig benämning på en äldre gentleman. Jag är inte längre så ung så det kanske kan passa. Men så finns det en botten till. Gubbstrutt heter på engelska om jag inte minns fel old buffer. Buffer betyder buffert på svenska. En buffert är en stötdämpare på t ex en järnvägsvagn, en person eller sak som tar upp stötar, ett tillfälligt minnesutrymme i en datamaskin eller en ekonomisk reserv som gör att man kan klara sig i en trängd situation. Den sista betydelsen är egentligen extra viktig i dessa tider. Jag avskyr att känna mig instängd i en återvändsgränd utan jag gör allt jag kan för att, liksom räven, ha flera utgångar ur lyan.   

Om någon observerade det så skrev jag datamaskin i stället för dator i stycket ovanför. Det är medvetet. Skriver vi dator, så blir den apparat som jag skriver på ganska snart en tingest som lever ett eget liv. Språket påverkar vår bild av maskinen. Det kan bli farligt. Det är blott och bart en maskin. Visserligen mycket komplicerad, men en maskin i alla fall.

Jag tycker mig märka en tendens att lämna över allt mer beslutsfattande till denna maskin.  

Här måste vi vara uppmärksamma på vad som sker, innan vi är fångade i en återvändsgränd som vi inte klarar att ta oss ur.