En vän sände mig en berättelse som jag tycker är värd att ha i bakhuvudet.

Extra viktigt under januari, som känns så mörk och kall.

I en skolklass hade man pratat om världens sju underverk. Alltså pyramiderna, kinesiska muren, kolossen på Rhodos osv. Så fick läraren för sig att barnen skulle få fundera över vad som skulle vara världens sju underverk i dag. De fick skriva upp på lappar och så gjorde läraren statistik av det på svarta tavlan.

Medan han skrev upp deras förslag, som var Grand Canyon, Peterskyrkan i Rom m fl varseblev han att en elev, en liten tös, inte hade lämnat in sin lapp. Han frågade om hon hade problem med förslag och om de andra skulle hjälpa henne.

Det är så svårt att välja, sa hon. Det finns så mycket. Men, jo jag tror jag bestämmer mig för de här.

Världens sju underverk är:

1.Att vi kan känna

2.Att vi kan höra

3.Att vi kan lukta

4.Att vi kan smaka

5.Att vi kan se

6.Att vi kan le och skratta

Och framför allt 

7.Att vi kan älska

Det blev alldeles tyst i klassan. Så hade man inte tänkt. Så självklart.

Vi glömmer så lätt att det som verkar vanligt och självklart egentligen är underverk.

Så ta till er flickans förslag och njut av de underverk vi lever med. 

Vet inte riktigt om det "bara" är magsjuka eller om det är vinterkräksjuka.

Springer fortfarande som en galning.

 Har fruktansvårt att kräkas så det går via personalutgången.

Stackars lilla mej! 

Äh............ 

Det där var en kryptisk rubrik.

Men när jag tittar igenom mina inlägg så verkar de flesta väldigt sura och griniga.

Bara skäller på politiker och andra maktmänniskor.

Fy på mig!

Livet är ju så underbart om man tänker efter. För om man funderar så är ju alternativet, att inte leva, inte så lockande. Det vore ju ganska meningslöst för mig åtminstone.

Så det gäller att nyfiket se vad framtiden har i sitt sköte.

Även om den närmaste framtiden skulle vara vinterkräksjuka eller magsjuka eller liknande nära döden upplevelser. So what? Jag lever ju i alla fall. 

Och med min låga pension så gäller det att leva länge så att jag får ut så mycket som möjligt av den.

Snart kommer det en vår med blommor, fågelkvitter och en massa små glada barn bland människor och djur.

Vilken njutning som väntar en!

 Jag känner redan hur tjälen släpper i hjärtat.

I radion rapporteras det om det stora underskottet i statsbudgeten, som riksgäldskontoret har räknat fram för 2009 och 2010.

Jag tror att det rörde sig om 150 miljarder kronor.

En oherrans massa pengar!

Förra gången vi hade en borgerlig regering slutade det på ett liknande sätt.

Att vissa politiker inte lär sig att spara inkomster för att ha pengar när det kan behövas i framtiden. Nej som små glada barn sprätte man iväg pengar på skattesänkningar i ungefär den storleksordningen. Då främst till de som redan har.

Så får man fixa till budgetunderskottet på samma vis som förra gången.

Dra ned på utgifterna, dvs dra ned på välfärdspolitiken.

Kommuner och landstingen kan inte räkna med statliga pengar, utan de får/måste dra ned på sin verksamhet, vilket kommer att drabba de redan svaga.

Vilket antagligen är meningen!

Återigen har vi framgångsteologernas finger med i spelet!

Nämligen att de som inte är förmögna, unga och framgångsrika får skylla sig själva. Det är nämligen Guds straff att de har det som de har!

Det drar kallt i Sverige!

Det börjar bli kallt i vårt underbara land.

Små snöflingor hängde i luften när jag ställde i cykeln för kvällen och ställde in motorvärmarklockan så att bilen skulle vara varm när min livskamrat skulle fara till sitt arbete kommande morgon. 

Det börjar bli extra kallt i det mentala klimatet också.

Vår miljöminister har föreslagit totalförbud mot kvicksilver i alla produkter.

Det är i och för sig ett bra förslag. Men har man tänkt igenom saken ordentligt? Kvicksilver skall bort. Helt rätt!

Men hur göra med alla lysrör?

Gamla traditionella lysrör och energisparlampor som faktiskt är lysrör?

De innehåller kvicksilver så vitt jag vet. Inte mycket, men tillsammans en rejäl skvätt. I dag deponeras de efter förbrukning. Det innebär att de slängs på en tipp antingen öppet i Sverige eller i ett u-land eller i något bergrum någonstans. Någonstans kommer det att läcka ut kvicksilver i alla fall.

EU, har ju bestämt att vanliga glödlampor skall bort för att spara energi.

Det är väl OK.

Men varför tittar man bara på en effekt i taget? Varför inte på helheter?

Miljö, av olika slag, OCH energiproblemet. 

Kan inte politiker se på mer en sak i taget?

Är det en effekt av det gamla, men för Björklund så kära, skolsystemet.

Var sak för sig!

Inget samband inte!

Eller törs man inte gå ut och säga att vi lever över våra tillgångar? Att vi faktiskt måste släcka ner i bostäder och annorstädes, att vi måste köra mindre bil, att vi måste ha kallare i våra bostäder när det är kallt ute och varmare när det är sommar, alltså att dra ner energiförbrukningen överallt?

Det sägs att en politiker inte får ljuga, men hon behöver inte säga hela sanningen.

Så då fortsätter man att säga så lite som möjligt så att man inte stöter sig med närigheten utan får sitta kvar vi köttgrytan.

Det drar en kall vind genom samhället.

Man måste tro på människan

Även om man då och då blir lurad.

Ett sätt att luras är att som politikerna låta ordens betydelse gradvis glida.

Man pratar i dag gärna om att man genomför reformer. Ordet reform har en positiv klang för de flesta människor. Politiska reformer har förr nästan alltid inneburit att de sämst ställda har fått det bättre.

Men dagens reformer innebär nästan alltid att de som inte har ett välavlönat arbete, att de som är arbetslösa, att de sjuka, de gamla, alla de som inte hör till innegänget kring Stureplan eller de som på något sätt har drabbats av utanförskap får det svårare.

Genom att man använder ordet reform så kan man montera ner det solidariska samhället.

En annan sådan betydelseglidning är ordet näringsliv. Den gamla Arbetsgivarföreningen har tillsammans med en annan liknande organisationdöpt om sig till Svenskt Näringsliv.

Vad då?  Näringsliv?

Det är ju frågan om ren närighet. Alltså girighet!

Vi har ju sett vad det har lett till med bankskandalerna bl a.

Inte har det något med liv att göra.

I en gammal Gåsblandare stod det:

Det var inte bättre förr,

men det är sämre nu!

I dagens "Sala Lillehanda" fanns en insändare där man varnade för att det kommer att bli ont om apotek när konkurensen släpps fri och apoteksmonopolet avskaffas. Risken finns att det går med apoteken som med det har gått med bensinstationerna på landsbygden. För oss landsbygdsbor blir det väldigt långt till ett apotek.

Men det finns en sak till som kommer att bli besvärligt även för stadsborna. Det kommer att bli dyrare att vara sjuk.

Till sommaren är det ju meningen att Apotekets ensamrätt på försäljning av receptbelagda läkemedel försvinner och nya  apoteksbolag får ge sig in på den svenska marknaden. Åtminstone om socialminister Göran Hägglund (krisdemokraterna) får som han vill.  Avregleringen av apoteksmonopolet leder till att läkemedlen kommer att bli dyrare för konsumenterna.
I Hägglunds förslag står det nämligen bland annat att marginalen mellan läkemedlens inköpspris och försäljningspris  ”inte får vara väsensskild från den som apoteksbolag redovisar i andra jämförbara länder”. Det betyder att  prismarginalen i Sverige bör vara densamma som i andra EU-länder.
I praktiken innebär det att handelsmarginalen höjs från 17 procent som det statliga Apoteket AB har i dag,  till 35 procent som snittet ligger på bland apoteksbolagen i Europa.

Återigen har tankarna från de sk framstegsteologerna firat triumfer.

Nämligen att det är Guds straff för någon synd man har gjort (eller kommer att göra), om man blir sjuk, arbetslös, gammal eller har valt fel föräldrar och/eller bostadsort.

Man får skylla sig själv.

Det där med empati och sådant lyser med sin frånvaro. 

Det är inte konstigt att regeringen går under benämningen Pirayaklubben efter ett gäng småfifflare i en känd serie.

De som håller med mig i mina funderingar,

har kanske inte rätt.

Men jag beundrar verkligen deras skarpsinne.