Alla inlägg under januari 2009

Av A.H. - 10 januari 2009 23:22

Eget beröm skall man ta på allvar,

eftersom det kommer från hjärtat. 

Av A.H. - 9 januari 2009 22:43

Jag hittade en vers av Tage Danielsson, som på hans mycket eleganta vis illustrerar den oro för att släppa en massa makt till maskiner, som jag skrev om tidigare i dag.


DATORN

Av Tage Danielsson


Datorerna tänker ju så fort, rätt och bra

och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.


Men plötsligt, på något underligt vis,

blir datorn i stället en jättepolis.


Dess hjärna har blivit identisk med statens,

dess tankar blir fientliga som byråkratens.


Den hatar tillbaka som du hatar den.

Den tyr sig till husse som matar den.


Datorerna är byråkraternas hundar,

som snokar, bevakar och aldrig blundar.


Så trots att datorerna tänker så rätt,

så tänker de fel, på något underligt sätt.


De matas som hundar av hundarnas herrar,

med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.


De tänker som herrar, kristallklart och kallt.

sån herre sån hund. Och det värsta av allt:


Hur storvulna planer de än mäktar välva,

ifrågasätter de aldrig sig själva.




Av A.H. - 9 januari 2009 12:27

Det där med språket är svårt.

Man brukar säga att språket styr tanken och tanken styr språket, eller utan språk inga tankar och utan tankar inget språk.

Därför skall man vara aktsam med språket.

Det är inte helt lätt.

När jag valde bloggtiteln så försökte jag roa mig med en ordlek.

Eftersom vi har blivit så amerikaniserade försökte jag inrätta mig därefter.

Bloggtiteln gubbfan består av två delar. Del två kan delas upp dels på en benämning på en herre som hör underjorden till, dels det amerikanska ordet för fläkt. Jag tänkte att jag skulle vara en liten liten fläkt, som blåste in andra tankar i läsarens huvud.

Del ett är en slarvig benämning på en äldre gentleman. Jag är inte längre så ung så det kanske kan passa. Men så finns det en botten till. Gubbstrutt heter på engelska om jag inte minns fel old buffer. Buffer betyder buffert på svenska. En buffert är en stötdämpare på t ex en järnvägsvagn, en person eller sak som tar upp stötar, ett tillfälligt minnesutrymme i en datamaskin eller en ekonomisk reserv som gör att man kan klara sig i en trängd situation. Den sista betydelsen är egentligen extra viktig i dessa tider. Jag avskyr att känna mig instängd i en återvändsgränd utan jag gör allt jag kan för att, liksom räven, ha flera utgångar ur lyan.   


Om någon observerade det så skrev jag datamaskin i stället för dator i stycket ovanför. Det är medvetet. Skriver vi dator, så blir den apparat som jag skriver på ganska snart en tingest som lever ett eget liv. Språket påverkar vår bild av maskinen. Det kan bli farligt. Det är blott och bart en maskin. Visserligen mycket komplicerad, men en maskin i alla fall.

Jag tycker mig märka en tendens att lämna över allt mer beslutsfattande till denna maskin.  

Här måste vi vara uppmärksamma på vad som sker, innan vi är fångade i en återvändsgränd som vi inte klarar att ta oss ur. 

Av A.H. - 8 januari 2009 10:25

En dansk vän sände en gång en berättelse som dök upp i tankarna på mig när jag skrev gårdagens lilla inlägg.

Det som förundrar mig är nämligen att gubbar i alla åldrar i de flesta samhällen har degraderat kvinnan till en andra sortens varelse.

Så dumt, så urbota dumt!

Jag fattar inte bättre än att världen nog skulle se mycket bättre ut om det var kvinnorna som styrde. Det behövs ju inte så många tetesteronstinna "gubbar" för släktets fortlevande. Nu tillåts dessa figurer behärska de ekonomiska och politiska arenorna i alltför hög grad. Nu tillåts vi ta åt oss de största bitarna ur köttgrytan när det gäller lön och inflytande.

Så dumt, så urbota dumt!

Så snälla kvinnor, om ni inte själva vill/kan ställa er på barrikaderna för ett rättvisare och mänskligare samhälle, så välj KLOKA (inte bara näriga) kvinnliga företrädare vid valen. Ge er inte förrän ni har fått de största bitarna ur "köttgrytan".

Gubbarna har redan tagit för mycket.

Så dumt, så urbota dumt!


I svensk översättning blir den lilla betraktelsen i alla fall ungefär så här:


Felet med kvinnan!

Då Gud skapade världen hade han kommit till den sjätte dagen med övertidsarbete.

En ängel dök upp och sa:
Varför använder du så mycket tid på det där?

Och Herren sa:
Har du sett specifikationen som jag skall rätta mig efter för att forma henne?
Hon skall kunna tvättas, men får inte vara gjord av plast, ha mer än 200 olika delar som skall kunna bytas ut och hon skall kunna fungera på all slags mat, hon skall ha en famn som skall kunna rymma flera barn samtidigt, hon skall kunna ge en kram som kan hela allt från ett skrubbat knä till ett krossat hjärta och allt detta skall hon kunna med bara 2 händer.

Ängeln blev förundrad över alla dessa egenskaper.
Bara 2 händer.................. Omöjligt

Och det här är bara en standardmodell! svarade Herren.

Det är för mycket arbete för en enda dag. Vänta till i morgon och gör henne färdig då, menade ängeln.

Det vill jag inte, protesterade Herren.
Jag är så nära att fullända denna skapelse, som är mitt hjärtas favorit.
Hon botar sig själv när hon är sjuk och hon kan arbeta 18 timmar om dygnet.

Ängeln närmade sig och rörde vid kvinnan.
Men du har gjort henne så mjuk Herre!

Hon är mjuk, sade Gud, men jag har också gjort henne stark. Du kan inte föreställa dig vad hon kan stå ut med och vad hon kan komma över.

Kan hon tänka? frågade ängeln.

Gud svarade: Inte bara tänka utan också resonera och förhandla.

Ängeln blev uppmärksam på något, sträckte fram handen och rörde vid kvinnans kind.
Herre, det ser ut som om hon är otät. Du har lagt för stora bördor på henne!

Hon är inte otät..... det är tårar rättade Herren honom.

Vad skall sådant vara till för? frågade ängeln.

Och Gud svarade:
Tårar är hennes sätt att uttrycka sig på.
Hennes sorg, hennes tvivel, hennes kärlek, hennes ensamhet, hennes lidelse och hennes stolthet.

Detta gjorde stort intryck på ängeln:
Du är ett geni, Herre.
Du har tänkt på allt.
Kvinnan är ett underverk!

Och Gud svarade:
Det är hon!  Kvinnan har styrkor som förundrar mannen. Hon tål svårigheter. Hon bär tunga bördor. Hon besitter lycka, kärlek och åsikter. Hon skrattar när hon vill skrika. Hon sjunger när hon vill gråta. Gråter när hon är lycklig och ler när hon är rädd.
Hon slåss för det hon tror på. Hon står upp mot orättvisor. Hon tar inte ett "Nej" för ett svar, när hon tror att att det finns en bättre lösning.
Hon ger sig för att familjen skall trivas. Hon följer en väninna till läkaren om väninnan har läkarskräck. Hon älskar utan krav. Hon gråter när hennes barn sörjer. Hon gläder sig över att det går hennes vänner väl. Hon blir lycklig när hon hör om en födsel eller ett bröllop.
Hennes hjärta blir krossat när en familjemedlem eller en vän dör.
Men hon finner själv styrka att komma vidare.
Hon vet att en kyss och en kram kan hela ett krossat hjärta.

Men det finns ett fel med kvinnan:

HON GLÖMMER VAD HON ÄR VÄRD!


Så dumt, så urbota dumt! 



Av A.H. - 7 januari 2009 09:10

Det där med kompensation är nog ett krångligt kapitel.

Jag såg några rader och bilder som försökte förklara det hela i en tidning.

Ungefär så här ligger det till:

Läkarna måste kompenseras ekonomiskt för all medkänsla de måste avstå från.

Ekonomerna måste kompenseras i ännu högre grad och då med skyhögt högre belopp.

Juristerna måste kompenseras eftersom de tvingas avstå från sanning och rättvisa.

Reklammänniskorna och artisterna måste ha kompensation för att de gör skit med vilja. 

Kvinnorna inom vården och barnomsorgen måste betala för rätten att vara så nära livet och städpersonalen måste bestraffas ekonomiskt ännu hårdare för sin närhet till själva materien.


Av A.H. - 6 januari 2009 08:57

Häromdagen såg jag en insändare i den lokala tidningen, Sala Lillehanda kallad, som jag undrade en hel del över.
Ett gäng riksdagsledamöter från länet hade besvär med huvudvärk även under helger och nätter.
Inte vet jag om det berodde på för flitigt bruk av rusgivande ämnen, rumlande under nätterna, mardrömmar över vad de hade beslutat under året eller vanlig förkylning.
Det framgick inte av insändaren.
Det föreföll emellertid vara ett vanligt och allvarligt problem för dem.
Det var i alla fall ett förfärligt problem som bara kunde botas med huvudvärkstabletter.
Sådana kunde man tydligen inte ha hemma utan de måste snarast inhandlas i någon kvälls/natt/helgöppen butik
Ingen minsta tanke på orsak och verkan.
Därför hade man beslutat om Apoteksmonopolets upphörande.
Så man kunde ta sig till en affär och köpa magnecylen vilken tid som helst på dygnet.
Men min förundran är stor.
Kan inte en riksdagsman/kvinna ändra sitt leverne så han/hon slipper huvudvärk?
Och är det alldeles omöjligt för dem att ha de vanligaste receptfria medlen hemma i medicinskåpet?
Nej, jag tror jag har förstått "var den sk skon klämmer".
Makthavarna är inte riksdagsmännen eller regeringsledamöterna.
Makthavarna är Näringslivet eller som det borde heta Närigheten.
Den närighet vars skor politikerna putsar, den närighet vars händer politikerna slickar.
Den närigheten vill öka konsumtionen av vinsgivande läkemedel inte minska den.
Man tjänar inte mer pengar på att, som apoteket gör, upplysa om förståndigare leverne eller propagera för förståndigare medicinkonsumtion.
Nej enda verkliga anledningen till att släppa ut försäljningen av läkemedel till den vanliga handeln, är att man vill sälja mer läkemedel, inte ha friskare människor.

Det tror jag att riksdagsledamöterna också förstår.

Jag tror att de är så kloka att de har magnecylen hemma om de får huvudvärk p g a hårt arbete eller någon tillfällig sjukdom.

Insändaren var nog snarast gjord av någon person i ett samordningskansli.

Sedan tvingar man ledamöterna att stå med sina namn under eländet.

Man undrar bara vad för slags kompensation de kan få för att skämma ut sig så gruvligt.  

Av A.H. - 3 januari 2009 23:48

Så blev det fel igen.

Att jag aldrig lär mig!

Men vi försöker en gång till.


Jag bor nästan mitt ute i skogen. Efter en sådan där gammaldags grusväg.

Vissa dagar kan vi ha flera bilar i timmen som passerar, andra dagar några om dagen. Närmaste granne finns ca fyra hundra meter bort om man räknar tvärs genom skogen.

Det är normalt ganska tyst. Om vinden ligger på kan man ibland höra tåget på andra sidan skogen ungefär 9 km bort.

Att gå ut i skogen och sätta sig på en sten och bara lyssna och "bli ett med naturen" är en lyx som jag försöker unna mig ofta. Så bra för nerverna, så fyllt av liv.

Ibland kan jag störas av ljudet från skogsarbete, men jag måste ju acceptera sådant ljud. Träden som avverkas skall bli till hus där folk skall bo eller till värme så folk inte fryser ihjäl eller till pappersmassa till tidningar där kunniga journalister skall rapportera vad som händer eller till böcker där många kloka tankar kan tryckas i.

Skogsägaren måste ju få pengar för sålt virke så han/hon kan överleva.

Även om jag helst ville se skogen orörd, så måste jag ju finna mig i detta.

Men så finns det dummhetens ljud!

Eftersom sjön frysit till så har man liksom tidigare år plogat upp en bil/motorcykel-bana på isen.  På denna bana kör man runt runt och sladdar och har sig. Man lär sig behärska fordonet om man skulle få sladd och blir på det sättet en bättre förare i trafiken. Säger man!

Må så vara, men samma människor sladdar runt vareviga vinter. Blir dom aldrig bra förare? Eller är det kanske så att man kör därute på isen och sladdar bara för att det är så himla kul? Precis som småkillar gör med sina cyklar.

Men har man då inte förstått ett dugg av miljödebatten?

Har man inte förstått ett jota av snacket om olje-peaken?

Fattar man inte att petroleum är en alldeles för viktig råvara för att slösa bort på lek?


När jag var liten så berättade den snälla lärarinnan, fröken Andersson, för oss förstaklassare om hur fantastiskt det var med människan, Guds avbild. Vi var skapelsens krona och stod högt över djuren.

Full av glädje över detta berättade jag det för farfar när jag kom hem från skolan.

Min farfar som fått kämpa mot sådan religiös högfärd i hela sitt liv, lärde då mig och min tvillingbror hur det låg till.


Han berättade först om de stora ödlorna som blev så stora och specialiserade att de inte kunde anpassa sig till förändringar.

Därför dog de ut.

Så berättade han om den sabeltandade tigern som hade två fantasiska tänder som gjorde att han kunde specialisera sig på den tidens vandrande konservburkar, bältdjuren. Den sabeltandade tigern blev så duktig på att öppna dessa konservburkar och äta upp nästan alla så han fick svälta ihjäl tillslut.

Så dog han ut.

Sedan berättade farfar om den irländska hjorten som fick en så stor krona att han inte kunde hålla huvudet upprätt.

Så dog han ut.

Så berättade farfar om människan som hade fått en felkonstruerad hjärna.

Den kommer att göra att människan dör ut.

Det var inget märkvärdigt med det.

Men farfar kunde aldrig acceptera att vi människor skulle dra med oss alla andra djur och växter i utdöendet.

Han kunde inte acceptera att vi förgiftade vår värld, att vi skövlade och dödade utan minsta förstånd.

Han kunde aldrig acceptera att vi inte kunde lära oss de enklaste samband mellan orsak och verkan.

Hade han varit här och hört eländet på isen skulle han ha gråtit.

Dumma, genomdumma människor som aldrig lär sig.




Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10 11
12 13 14 15
16
17
18
19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29
30
31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards