Återigen bränder och förstörelse i bostadsområden.

Ungdomsgrupper drar runt och ställer till.

Varför detta?

Jag kan inte svara, men kanske kan jag få lufta några av mina misstankar och fördomar?

I ett samhälle där man inte finner någon mening med tillvaron kan man kanske ta till sådant här. Man kan bli offer för sin egen frustration och/eller ditresta bråkmakare.

Bakom sig har man sk utanförskap, arbetslöshet hos anförvanter, dålig betalning för de som till äventyrs har jobb, bristande delaktighet i vardagen (man tillhör kanske dagisgenerationen), bristfälliga språkkunskaper, kommuner som inte har möjlighet eller ens vill rusta upp segregerade bostadsområden osv.

Framför sig ser man samma elände. Inget arbete, trångboddhet, förslummning och inte minst känslan av att vara stämplade som boende i Rosengård, Gottsunda, Rinkeby och vad nu områderna heter. De som har ork och möjlighet flyttar från dessa områden. Kvar blir då de som inte ser annan utväg än att förstöra.

Det finns politiker i kommunerna som ser problemen, ser vissa möjligheter att göra något, men de kan inte, får inte. Pengar saknas. Bostadssubventioner är inte tillåtet av politiska skäl. Samhället skall av politiska skäl inte blanda sig i sådant där den privata sektorn kan agera.

Så blir det som det blir: Ett brun-svart mörker, endast upplyst av polisbilarnas blåljus, sänker sig över samhället.

Vi kanske förstår något av varför det har gått snett, men VAD och HUR SKALL VI GÖRA NU DÅ?