Egentligen tycker jag synd om regeringspolitikerna.

Det måste vara hemskt när ens drömmar blir ikullkastade av verkligheten.

.

En av de stora sakerna i förra valrörelsen var arbetslösheten och det sk utanförskapet.

Idag är fler utanför och arbetslösa. Det var inte så enkelt tydligen. Drömmen passade inte in i den grymma verkligheten med effekter av vårt sätt att låta näringslivet agera efter näringslivets lagar.

En annan liten grej som tydligen var en stor sak i den nya statsbudgeten var ett avdrag för egenföretagarna.

Man skall få göra avdrag på de sk egenavgifterna på upp till 10 000 kronor.

Det första regeringen gjorde efter valsegern i 2006 års val var att ta bort en motsvarande regel som den gamla regeringen hade infört. Den gamla regeln medgav också avdrag med en viss del av socialavgifterna för småföretagare med anställda. Den regeln var till för att underlätta för de små företagen att kunna anställa personal. Nu måste man erkänna att det var nog inte så dumt med att underlätta för de riktigt små företagen.

Det måste vara hemskt att se att man nog gjorde fel, att man nog var för stursk.

Bit för bit har man fått krypa till korset.

Jag undrar när de kommer att få erkänna att man inte kan sätta mer människor i arbete genom att driva ut dem med hjälp av låga löner, lågt samhällsstöd och ren svält när det faktiskt inte finns arbeten.

Jag undrar när herr Reinfeldt erkänner att det system som fru Tatcher införde i Storbritanien inte går att införa i Sverige eftersom systemet enbart leder till misär för det stora flertalet, leder till kriminalitet och sk utanförskap.

Bara nu inte fru Sahlin är lika stursk inför kommande valrörelse utan visar en smula blygsamhet och erkänner att det är svårt det här med ett samhälle. Annars får nog hon äta upp sina utspel hon också.

Drömma och fantisera är nog OK, men verkligheten blir sällan som drömmen.

Åtminstone inte för politiker.