En sådan överaskning vår stackars minister för försäkringskassan har drabbats av.

En massa människor som var långtidssjukskrivna blir inte friska av att de kastas ut från F-kassan.

Man ser nu att de kommer tillbaks.

Fortfarande sjuka!

Så osolidariskt av dom!

Eller, hemska tanke, svenska folket kanske inte består av en massa bidragsfuskare?

Tänk om det är så att folk VILL göra rätt för sig men kanske inte kan?

Tänk om det bara är bland makthavarna som bedrägeri och fusk florerar?

Tänk om det är så att det inte stämmer det där om att på sig själv känner man andra?

Vad skall vi då göra med alla kampanjer för att sätta dit bidragsfuskande småbarnsföräldrar och sådant?

Men så kan det väl inte vara?

En insändare i vår lokala tidning, Lillehanda kallad, beskriver problemet med arbetslösheten bland unga.

Mer än en fjärdedel av våra ungdomar är arbetslösa påstås det. Siffran kan jag inte kontrollera, med den kanske är riktig, beroende på hur man definierar det hela.

Orsaken att den är så hög i Sverige anser insändaren, från organisationen Svensk Närighet, vara

1. Stelbent arbetsrätt (dvs man får inte avskeda hur som helst)

2. Brister i utbildningssystemet (dvs samhället levererar inte gratis arbetskraft med rätt utbildning)

3. För höga ingångslöner (dvs man måste betala anständiga löner)

Så argumenterar författarinnan på vad sätt det är fel som vi har det. Det är här jag inte hänger med.

Stelbent arbetsrätt? I länder där det är enkelt att anställa och avskeda folk är ungdomsarbetslösheten lägre. Självklart!

De som är billigast och lättast att bli av med anställer man ju. Arbetsmarknaden är inte till för de anställda.

Brister i utbildningssystemet? Självklart! Om man kan ha fler ungdomar som gratis eller nästan gratis lärlingar eller hålla dem längre i skolan så blir ju statistiken därefter.

För höga ingångslöner? Om man har ännu billigare ungdomar så anställer man de hellre, än dyrare äldre dvs sådana som är 30 år och äldre.

Men vad jag inte förstår är hur det skall bli fler jobb, fler möjligheter att försörja sig, om vi vältrar över arbetslösheten på de äldre, om vi sänker lönerna och om arbetsgivarna får sparka folk hur de behagar.

Jag tror att medborgarna i Sverige skall vara tacksamma för stark facklig solidaritet och stark arbetsrätt.

Vi vinner inget på att spela ut generationerna mot varandra eller spela ut arbetskraften i de olika länderna mot varandra. Så vitt jag kan förstå har just goda arbetsmarknadsförhållanden och en stasmakt som varit på löntagarnas sida inneburit goda levnadsförhållanden för de flesta.

Men jag är väl för gammal för att fatta vad det är för fel med att medborgarna skall ha en god standard och kunna leva utan konflikter.

För det förstår jag, att om vi får tendenser till lönesänkningar och försämrad arbetsrätt då kommer vi också få en arbetsmarknad med konflikter.