Så här i valtider undrar man ju lite över sig själv och sina medmänniskor.
Men för att sätta in sig själv i rätt sammanhang kan man ju ställa sig några frågor.

Här kommer fyra frågor och en liten bonusfråga.
De är till för att kontrollera uppfattningsförmågan och det logiska "tillståndet".
Frågorna är enkla och lätta att förstå så försök därför att svara snabbt och utan tvekan.
Det gäller att visa att man har karaktär och svarar först utan att titta på svaret.

OK?

Så till den första frågan:
Du deltar i en kapplöpning. Du springer förbi den som ligger på andra plats.
Vilken plats ligger du nu på?

Svar: Om du svarade att du ligger först så har du fel. Du har naturligtvis övertagit andraplatsen.
Det var väl inte så svårt?

Nå, så tar vi fråga två, men försök att inte lägga ned så mycket tid på att svara. Tveka inte.

Om du springer förbi den som ligger sist, vilken plats ligger du då på?

Svar: Om du svarade att du ligger näst sist så svara mig, bror lort,
hur du bar dig åt för att springa förbi den siste personen?

Det här var visst inte så bra?

Så tar vi fråga tre som är en mattefråga. Men använd inte papper och penna eller räknare.

Du har 1 000 så lägger du till 40. Nu lägger du till ytterligare 1 000 och där efter 30.
Lägg till ytterligare 1 000 och därefter 20. Så till slut lägger du till ytterligare 1 000 och så 10.
Vad har du nu fått? Det var väl inte så svårt?

Fick du 5 000?
Det rätta svaret är 4 100. Kolla gärna med en fickräknare.

Kanske inte den rätta tidpunkten för alla? Så mycket annat som far runt i huvudet?

Kanske den fjärde frågan går bättre? Kanske?

Marys far har fem döttrar.
Den första heter Na-Na, nummer 2 Ne-Ne, nummer 3 Ni-Ni, nummer 4 No-No och nummer 5????
Vad heter dotter nummer 5?

Svarade du Nunu?
Läs frågan en gång till.
Den femte dottern heter naturligtvis Mary.

Så bonusfråga. Det är sista chansen att behålla äran.

En stum man går in i en butik och vill köpa en tandborste. Genom att visa på hur den användes får han expiditen att förstå vad han vill ha och han kan gå därifrån med sin tandborste.
Så kommer en blind man in och vill köpa solglasögon.
Hur gör denne blinde person expediten uppmärksam på vad han vill köpa?

Det är ju egentligen rätt enkelt.
Han öppnar munnen och säger att han vill ha ett par solglasögon.

En lite personlig fråga: Betalar din arbetsgivare dig för att du skall tänka också?
Visa inte det här för honom i så fall.

Ha en bra dag och klanka inte på politikerna. De tänker så gott de kan, de med.

(Nej då, mitt resultat skall vi inte fundera närmare över. Tack!)

Funderar lite över alla dessa opinionsundersökningar inför valet.

De tycks påverka folks benägenhet att rösta på än det ena än det andra partiet/blocket. Många vill ju rösta på en vinnare, så hur påverkar undersökningarna egentligen och hur görs urvalet?

Man kan ju formulera frågorna och vilka som skall tillfrågas, så att man styr resultatet.

Då måste man ju undra:

Vilka ligger egentligen bakom de olika opinionsfrågeföretagen?

Vilka politiska bindningar finns?

Hur mycket tjänar bolagen och vem betalar i slutändan?

Är man så förtjust i opinionsundersökningarna för att de skymmer vad det egentligen handlar om? Alltså används som pseudohändelser, ett slags opium för folket?

Moderaternas ställningstagande genom åren som gått:

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1927: Nej till folkskolereform.

1931: Nej til sjukkassan.

1933: Nej till beredskapsarbete.

1934: Nej till a–kassa.

1935: Nej till höjda folkpensioner.

 1938: Nej till två veckors semester.

 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

1946: Nej till fria skolmåltider.

1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.

1951: Nej till tre veckors semester.

1953: Nej till fri sjukvård.

1959: Nej till ATP.

1960–talet: Ja till apartheid: Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

1963: Nej till fyra veckors semester.

 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

1974: Nej till fri abort: Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

 1976: Nej till femte semesterveckan.

1983: Nej till löntagarfonderna.

1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU: EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

2003: Ja till Irakkriget: Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.

 2006: Nej till gröna jobb.

2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

2006: Nej till höjd a- kassa.

2006: Ja till sänkt a-kassa.

2006: Nej till höjd sjukersättning.

2007: Ja till sänkt sjukersättning.

   SPRID GÄRNA DETTA VIDARE!  

(Källa: Carola Westerlund, Facebook)

Blev visad en intervju med Vänsterledaren.

Intervju och intervju?

En reporter från SVT hade, enligt vad han sa, jagat Ohly i flera dagar och till slut  lyckats fånga in bytet i någon korridor.

Han frågade något om kvinnorepresentationen i Vänsterpartiet. Det var en fråga som Ohly svarade på att det får de vända sig till partisekreteraren för det kunde han inte. Men reportern fortsatte likt en barnunge att tjata om det, trots att han fick samma svar.

När så Ohly gått därifrån, en 5-10 meter sa han till den som han hade sällskap av något om att reportern saknade vanligt folkvett eller något liknade.

Jag uppfattar det som en väldigt mild omskrivning av en, som jag uppfattade, ovanligt dum reporter.

Det kan inte vara lätt att vara kändis i något sammanhang om reporterns uppträdande är det vanliga i den yrkeskåren.

Döm om min förvåning, när jag tittar på Aftonbladet.se nu på morgonen och finner att det är en stor grej.

Men nog finns det väl viktigare saker att skriva om?

Eller vill de få folk att förstå att reportrar är en sort som man skall akta sig för eftersom de inte förstår så mycket. Vanlig svenska t ex.

Det måste finnas så mycket annat som är klokt och av betydelse. T ex hur man hjälper folk vid röstningstillfällena. En mycket svår balansgång för de engagerade partimedlemmarna. Man vill ju så gärna ha rösterna samtidigt som valhemligheten är så viktig. Vid varje val är det någon som trampar över linjen.

Det har inte ordats särskillt mycket om den europeiska unionen eller Europas Förenta Stater, dvs EU, i den här valrörelsen.

Varför man har lagt locket på vet jag inte, men gissar att politikerna vill ha EU som sin privata lekstuga/födkrok.

Att all lagstiftning i Sverige måste bestämmas, harmonieras tror jag det heter, i EU pratas det inte så mycket om. Det där om att lagstiftningen skall utgå från folket har man löst med att bara undra: Vilket folk?

Att Sverige faktiskt upphört att existera som självständig nation är väl inte så mycket att orda om. Nationalstaten verkar vara en 1800-tals uppfinning till skydd för de besuttna.

Att vi tillfälligt slapp euron var väl bra för vår ekonomi. Svenska folket slapp en del av finansieringen av europeiska bankers vansinnigheter.

Det jag har svårast för är att EU är så vidöppet för påtryckningar från företag och organisationer, att politikerna från mellan- och sydeuropa är så villiga att slicka näringslivets skor. Jo, en del svenska politiker är rätt duktiga på det också.

Jag inbillar mig att vårt alltmer oroliga klimat, våra allt fler amoklöpande miljögifter, vårt alltmer förorenade odlingslandskap är en följd av vårt sätt att se på näringsliv och ekonomi.

Man kan inte och får inte inom näringslivet ta mer miljöhänsyn än vad som gynnar verksamheten. Sådana är företagsekonomins regler. Miljö och människor är enbart inputfaktorer för näringslivet.

Det är en av anledningarna till att superkapitalisten George Sorros skriker om mer skydd MOT näringslivet, mer regleringar, mer lagstiftning som begränsar närigheten.

Om jag skall vara riktigt ärlig, så tror jag att vårt, av politikerna så omhuldade, näringsliv blir vår död.

Valrörelsen tuffar på med en massa tjafs.

En massa mindre trevliga påhopp börjar komma allt eftersom känslan av att vi inte får komma till makten eller vi kanske förlorar makten infinner sig.

Man har inte tid med viktiga frågor utan det blir mer skitsaker som dryftas.

Det pratas om pensionärsskatter och olika gruppers avdrag.

Det pratas om föräldradagar och lägre moms för besöket hos frissan och på krogen.

Man försöker vrida på statistik hit och dit, väl medveten om att bara de redan troende sväljer sörjan.

Men var finns pratet om de stora frågorna?

Att miljön kraschar är inte spännande längre, så det är en intefråga.

Att minst 8 miljoner människor i Pakistan har fått fly från sina hem och ofattliga lidanden finns framför dem berör inte eftersom de inte är kristna utan muslimer, så det är en intefråga.

Att vi kommer att få ta emot hundratusentals flyktingar, från olika delar av världen framöver, med de krav de måste ställa är inget kul, så det är en intefråga.

Att fler länder skaffar atomvapen och vi är närmare kärnvapenkrig än någonsin ger inga röster, så det är en intefråga.

Inte ens att den politiska kartan i Sverige har ritats om berör.

Jo, det har den!

KD har flyttat sig från yttersta högerkanten till mitten, strax till höger om Socialdemokraterna som har intagit en småborgerlig mittenposition.

Sedan kommer just nu Moderaterna och utanför på den yttersta högerkanten kivas Centern, Folkpartiet och Sverigedemokraterna.

Det är bara att titta på Fp:s och C:s förslag, så ser man att Dansk Folkepartis stategi och åsikter lockar.

Så här i valtider blir det lätt så att man väljer vilken propaganda man vill lyssna på.

Man blir gärna lite troende, ja nästan religiös i sina åsikter.

Det är bara att hånflina åt sig själv och trösta sig med att de andra är lika korkade.

Men jag fick nästan hicka i mitt selekterande lyssnande i dag.

Jag var tvungen att fundera över hur jag lyssnar.

På nyheterna redogjordes för åklagarnas straffyrkanden och motiven för deras yrkanden i den där helikopter-värdedepå-grejen.

Åklagaren menade att eftersom det hela måst organiseras och genomföras med militär precision krävdes det strängare straff.

Som den medlem i Svenska Freds jag är, nickade jag bara godkännade. Det är klart, var det militärt så skulle det straffas hårdare.

I nästa sekund förstod jag vad karlen sa:

Det är extra straffbart det som är militärt.

ÖB och försvarsministern ligger antagligen risigt till.

Snart blir det Hall eller Salberga.

Tja...