Skräck för det okända, skräck för det kända, osäkerhet och strävan efter något tryggt.

Vilken underbar bas för makthungriga företagsledare och politiker att bygga på.

Vi skall jaga terrorister och så snart som möjligt oskadliggöra dem. Helst utan att fråga om varför de beter sig på ena eller andra sättet.

Polis och militär över hela världen skjuter först och frågar sedan, allt i skräck inför tanken att kanske få veta något som inte skall vetas.

Alla som kan beskyllas, med rätt eller orätt, för att ha andra tankar eller idéer än de som gynnar de nuvarande makthavarna anses som farliga.

Personer från andra kulturer, med andra religioner eller med underliga idéer om att regering, riksdag, företag eller andra maktsfärer är till för att gynna medborgarna betraktas som farliga.

Vi får fler och fler övervakningskameror som kontrollerar oss, som ser oss in på bara skinnet.

Våra telefonsamtal övervakas, vår internettrafik övervakas allt mer, vår omgivning rymmer början till ett angiverisamhälle.

Och vi godkänner att vi bevakas av maktapparaterna!

För vi är ju så rädda!

Vi är så skrämda!

Det borde vara så att politikerna som vill ha makt och göra karriär och allt det där borde vara skrämda.

Företagarna som förgiftar vår miljö borde vara skrämda.

Myglarna på alla nivåer borde vara skrämda.

Men nej.

Det är vi små människor som i vår rädsla tar vår tillflykt till nonsen och rena lögner från politiker och religioner.

Det är mycket som gubben inte fattar.

Men han har väl blivit för slö mellan öronen av pensionärstillvaron.

Men...

Kan någon förklara för mig varför man fortsätter med det där jobbskatteavdraget. Det aviserades en ytterligare förstärkning av avdraget under perioden.

Visst, pensionärerna skulle få en allmosa de med, så att de inte bråkade.

Men varför en särskild förmån till de som har arbete?

Om man har särskilda kostnader för intäkternas förvärvande så skall man naturligtvis ha avdrag för det, men nu har man gjort det så generellt.

Exempel: Om man har 10 minuters promenad till sin arbetsplats(eller om riksdagen betalar ens taxi) får man samma avdrag som den som pga taskiga kommunikationer tvingas åka bil 2,5 mil.

Vi skall få överskott i budgeten sägs det. Men det beror bl a på att man säljer statlig egendom, bl a resten av Telia, SBAB, Nordea mm för 25 miljarder per år.

Vore det inte läge att i stället förstärka kontrollen över bankväsendet med tanke på hur bankerna har burit sig åt under de senaste åren?

Nej det känns som sättet att tänka är långt bortom gubbens förstånd.

Han får koncentrera sig på att bygga nytt avlopp eller något lika jordnära.

Så här i Nobelpristider kan det kanske vara på sin plats att varna för den beundran och den uppståndelse som ges till pristagarna och deras idéer.

Lite av slavens uppgift i triumfvagnen.

Det finns ett pris i ekonomi till Alfred Nobels minne som delas ut samtidigt.

1976 gavs det till Milton Friedman. Den mannens idéer ligger bakom den, bland politiker alltmer hyllade tankevurpan att marknadskrafterna ställer allt rätt i samhället. På normal svenska alltså att om låter man ett gäng rövare och tjuvar  göra upp sinsemellan så blir allt bra.

De är de tankarna som gör att allt fler restriktioner för företagen tas bort. Det skall vara enkelt att driva företag enligt en kvinnlig partiledare i Sverige. Får de bara göra som de vill går allt bra.

Det är de tankarna som gör att offentliga verksamheter bolagiseras så man slipper insyn i deras verksamhet. Och att den sedan säljs ut till marknadens aktörer.

Att det går bra såg vi i Mexikanska Gulfen nyligen.

Att det går bra ser vi just nu i Ungern där en damm med giftigt avfall brustit. Avfall som sannolikt kommer att förgifta Donau.

Att det går bra såg vi vid giftkatastrofen i Indien för 20 år sedan.

Att det går bra ser alla vi som vill resa med SJ och aldrig får någon ordning på biljettpriserna eller aldrig vet om tågen kommer fram.

Milton Friedmans heliga marknad fungerar ju så bra!

Undras vilket rötägg som skall belönas i år. Belönas av en massa andra rötägg.

Ett av våra största problem när det gäller överlevnaden på jorden är att vi är för många människor.

Medicin och fysologipriset gick i år till några forskare som gjort det möjligt för oss i den rikare delen av världen att bli fler.

Jo jag vet att ofrivillig barnlöshet är något hemskt för individen, men i alla fall känns priset till den forskningen inte helt i Alfred Nobels anda. Känns som om man missat något.

Vi kanske inte skall tycka att Nobelpriset är så tjusigt i alla fall?

Att använda rädslan som ett sätt för överheten, eller de som vill bli överhet, att styra medborgarna är ett gammalt knep och tydligen effektivt än i dag.

När effekterna av elfte september börjar mattas av försöker man piffa upp anrättningen igen med en massa snack om ökade terroristhot.

UD uppmanar oss att vara extra vaksamma när vi åker utomlands.

Se upp, var skraj, njut inte av att du lever och att det finns andra människor som du så gärna unnar att njuta av tillvaron. Nej fruktan skall vara ditt rättesnöre.

Det gäller att ställa grupper mot varandra, det gäller att ställa religioner mot varandra, det gäller att ställa politiska grupperingar mot varandra.

Vi skall gå omkring och frukta varandra, vara aktsamma med att föra ut våra tankar till debatt, passa oss eftersom storebror ser oss in på bara skinnet.

.

Är det verkligen det här samhället vi vill ha?

I dag öppnas riksmötet med full pompa och ståt.

Ett enda stort spektakel.

Tyvärr!

Det var rena pajasfasonerna vid valet av talman med ersättare.

I dag blir det en massa högtidligt struntprat.

Men varför gör riksdagsledamöterna oss vanliga väljare så besvikna?

Vi ville inte ha en massa pr-stylade guldgossar/flickor vars enda uppgift tycks vara att kvittera ut 55.000 per månad. En skolkar ju t o m. Bara sticker iväg utan lov.

Nog tur att han inte kom in i regeringen.

Men det är klart, ledamöterna vet ju att de inte har så mycket att säga till om.

De får bestämma om lagar och ekonomi om de bestämmer det som EU godkänner.

Men vi har inte valt dem för att ge dem en alldeles för stor socialhjälp eller försörjningsstöd som det väl heter i dag.

Vi har valt dem för att de skall förbättra samhället för de svaga, de små och sköra.

Men så blir det väl inte den här gången heller. Ledamöterna ser nog till sitt. Partiledningarna ser helt klart till sitt.

Visioner och drömmar om ett tryggare och omtänksammare samhälle skiter man i.

Det har tydligen varit en stor sak med val av talman.

Stor åtminstone för ledamöterna av riksdagen.

Vanligt folk bryr sig nog inte.

De vet ju att riksdagens makt är obefintlig, sedan ledamöterna överlåtit bestämmanderättet över lagar och ekonomi till EU-s institutioner.

4 oktober firas tydligen.

Man firar hur lättlurade folk är.

Kanelbullens dag!

Har vi inte gått lite för långt i stupiditet?

Eller är det en antydan av hur hjärnan ser ut hos närighetsfolk och politiker?

4 oktober 1983 Närighetens start på sin triumfmarsch bort från medinflytande för de anställda, bort från omtanke och medmänsklighet, fram till den råa kapitalismens altare.

En marsch som politiker från nästan alla partier deltagit i.

En stupiditetens sorgemarsch!

Inför valet 2006 lade allianspartierna upp strategin för hur man skulle styra Sverige.

Redan långt före valet hade Folkpartiet lanserat idéerna.

Man skulle dela upp medborgarna efter 80/20 idén.

Tanken var att fjäska för det stora flertalet på de svagas bekostnad.

Det stora flertalet var lyckliga nog att ha ett arbete, de skulle få stora skattelättnader.

De få skulle betala kalaset, alltså de arbetslösa som fick försämrad a-kassa, de sjuka som fick försämrad sjukersättning, de kriminella som fick strängare straff, invandrarna som det skulle ställas större krav på.

De få är också de svaga eleverna, de som misslyckas i skolan, de som inte förstår eller hinner med vad lärarna säger, de som inte kan få tillräckligt med hjälp eller arbetsro i hemmen. Det är de elever som trots att de inte hunnit eller kunnat lära sig tvingas delta i betygsprov. Det är de som lider under för dem meningslösa lektioner och därför stökar i klassen eller skolkar. De vet att de aldrig kan få de fina betygen som leder till jobb.

De eleverna tappar tron på framtiden och trillar i stället in i kriminalitet, alkohol- ochdrogmissbruk och/eller prostitution. De eleverna får ångest, kanske skär sig eller blir suicida.

För att visa sin medkänsla med de eleverna som man med glatt mod offrar, inför man mer krav, mer betyg, merstraff, mer förbud. Man hycklar medkänsla och inför  just sådant som de få eleverna inte klarar av, men som de många elevernas föräldrar applåderar efter som deras barn inte behöver drabbas.

Alliansens politik går ut på att rikta in sig på symtomen och blunda för orsaker.

En synisk politik där man stryker det stora flertalet medhårs och offrar de få och svaga.

Arma elever!

Arma alla sköra!

Arma alla minoriteter!

Det är ni som offras!