Några andra kännetecken på en polisstat, förutom ständig övervakning och begränsad frihet när det gäller kommunicerandet och information är misstänkliggörandet av anonymiteten  och brutaliteten när tillslags görs..

Allt som är anonymt måste betraktas som skumt. Visst skall man ha yttrandefrihet och meddelarfrihet, men man måste förstås stå för vad man säger.

Så då får man finna sig i att polis eller ambasadpersonal fotar när man demonstrerar mot elände av något slag någon stans. Man får finna sig i att man hamnar i något register över personer som inte stilla finner sig i sakernas tillstånd.

Har sedan myndigheterna bestämt sig för att någon är ett hot på något sätt slår man till hårt.

Exempel på detta såg vi i Göteborg för lite sedan. I gryningen slog beväpnad och maskerad polis in fönster och dörrar, drog de misstänkta ur sängarna inför skräckslagna barn, förhörde barn (under vapenhot?) och släppte sedan de förment misstänkta eftersom de uppenbart var oskyldiga.

Vad grannar tänkte kan man ju bara gissa. Ni vet det där med ingen rök utan eld.

Dessutom förstår omgivningen extra väl att ha än större säkerhetsmarginaler.

Dessutom är det i en polisstat hart när omöjligt att få upprättelse. Man skall nämligen anmäla saken till polisen som utreder sina egna misstag.

Det är i en polisstat svårt att få upprättelse om man anser sig förfördelad på något sätt, eftersom man inte har utrymme för förnuft och medmänsklighet. Tjänstemännen agerar, och skall agera, som robotar, skyddade av en omständlig byråkrati. De följer bara paragrafer, om de passar dem, vare sig det gäller ett försäkringskasseärende eller en polisinsats.

Genom att hänvisa till en diffus yttre fiende, gärna med annan religion och kanske annan hudfärg kan man få till stånd än mer effektiv övervakning.

Det här tillsammans med andra metoder syftar till att göra folk passiva. Inte ifrågasätta något, idka självcensur och finna sig i att glo på fördummande underhållning, som t ex diverse fruar i Holywood eller New York. Man skall betala sin skatt, jobba (den sk arbetslinjen) och framför allt inte ifrågasätta något som överheten har bestämt.

Det är möjligt att jag grubblar för mycket.

Det är möjligt att jag målar faan på väggen där han inte finns.

Men...

Men varför genomförs de här förändringarn nu?