Jag lyssnade på ett meningsutbyte på radion i morse ang elpriset.

Axelsson från Naturskyddsföreningen och en person vars namn jag inte uppfattade, men som var från något elprisuppror tror jag, funderade lite om huruvida elpriset skulle upp eller ner.

Men jag tyckte att man fick framföra alldeles för enkelriktade åsikter. Det är så många sidor i den här affären, sidor som man tydligen inte vill eller törs titta på.

Själv ser jag ju gärna sänkta elpriser. Med en årsförbrukning på mellan 30 och 35 tusen kilowatt-timmar och en huvudsäkring på 35 Amp blir det svårt att få pensionen att räcka till.

Men är det rimligt av hänsyn till miljön med sänkta elpriser?

Den absolut bästa nya energikällan vi kan få fram är ju den el vi inte förbrukar. Vi måste spara el. Vi gör inte det om inte kalkylen ger oss ett tillräckligt överskott, så att det blir lönsamt med investeringar, lägre innomhustemperatur, sparbeteende vad gäller varmvattenförbrukning osv.

Där måste jag ge naturskyddsmänniskorna rätt i att höjda elpriser lockar fram sparbeteenden.

Samtidigt far jag mentalt illa av att se den oligopolsituation vi fått sedan elmarknaden avreglerats. De tre stora elbolagen öser guld med stora skyfflar med hjälp av sina manipulerade prismodeller, lämpliga driftstopp på kärnkraftverk, manipulerade magasinstömningar osv.

De pengarna går till aktieägare, inte till konsumenterna.

I den mån en del hamnar i statskassan, så delas den i alla fall ut till privata kapitalägare via skattesänkningar riktade till den bäst ställda delen av befolkningen.

Men att förespråka en rättvis skattepolitik och nationaliseringar av energimarknade är väl som att svära i kyrkan/synagogan/moskén/templet.

PS.

För den som morrar om att jag bör satsa på vedeldning så blir det problem att elda mer än de 20 kbm jag eldar fn. Surrande värmepumpar har jag svårt att tänka mig.

Men det är alltså frågan om pris. Blir elen tillräckligt dyr kommer acceptansen för obekväma lösningar, som kräver stora investeringar, snabbt öka.