I lokaltidningen berättas i dag en del om arbetsmarknaden i kommunen och länet.

Det är uppåt sägs det.

Hälften av länets företag vill nyanställa, står det i en rubrik. Problemet är att de inte hittar rätt personal.

Men vad vill de ha för personal de inte hittar då?

Jo, man vill ha personal som lönar sig redan från andra veckan. Man har inte tid att lära upp personal, man ställer inte upp med praktikplatser eller lärlingsplatser, man kräver att man får personal som passar företagarnas sociala beteende. En keps inomhus eller problem med tider gör att personen inte anställs.

Man misslyckas med att få personal till industriarbeten eftersom ungdomarna är så smarta att de har lärt sig läxan från lågkonjunkturen och skyr sådana osäkra jobb.

Dagens duktiga ungdomar accepterar inte gårdagens herrefasoner från arbetsgivarna, trots att fru Olofsson gör allt för att få tillbaks 1930-talets arbetsmarknad.

Dagens duktiga ungdomar har funderat över om vi lever för att arbeta eller arbetar för att leva.

Men ganska många skaffar sig arbeten i alla fall. De måste ju få ihop till mat, hyra, kläder osv.

Men då blir det inom lager, handel och inom banksektorn.

Där finns plats för många medarbetare.

Det är nu jag blir riktigt orolig.

Lager och handel!

Har vi inte lärt oss ett dugg om ändliga resurser och miljöproblemen?

Banksektorn!

Har vi inte förstått ett dugg av de problem vi fick av banksektorns tidigare agerande?

Nej jag tror inte det.

Inte ett dugg!

Vi kan inte äta pengar.

Vi kan faktiskt inte livnära oss av att byta varor med varandra även om vi får en lön i slutet av månaden. Det måste produceras mat, kläder, bostäder osv som en grund för samhället.

Men bara så mycket som miljön tål.

Bara så mycket som verkligen behövs för vår försörjning.

.

Så åter till frågan som många ungdomar ställt sig i den av majoren så utdömda skolan:

Lever vi för att arbeta som trälar, eller arbetar vi för att leva som fria människor?

.

Jag försökte illustrera den här frågan med den lilla berättelsen om perspektivförskjutning häromdagen. Tyvärr uppfattades den som en önskan om  att "skomakaren skulle bli vid sin läst" och överheten skulle få fortsätta med sina privilegier.