Det är tydligen dags för nya personer i Riksbankens styrelse.

Man är ju förfärligt oense om det här med sänkning av räntan.

Särskilt på vänsterkanten har man fastnat i en tro på teoriers motsvarighet i verkligheten.

Man hävdar att sänkt ränta gör att näringheten, förlåt näringslivet menar jag, genast investerar mer OCH anställer fler. Självklart tror man inte att maskiner och/eller robotar är till för att ersätta människor.

Detta investerande inom närigheten skulle leda till att vi slapp från en massa elände som följer av arbetslösheten.

Men jag misstänker att man TROR för mycket på vad reporäntans rörelser kan påverka.

Räntesänkningarna som det pratas om är alltså den ränta som bankerna får betala när de lånar i Riksbanken. Bankerna har ju krav på sig att de måste ha en viss mängd pengar tillgängliga i förhållande till sin in och utlåning.

Om det blir billigare att låna i Riksbanken tänker man sig att bankerna lånar ut mer och det blir billigare för företagen att låna på banken och då sätter man igång och bygger ut företagen.

Nu har vi haft en reporänta, som under några år har legat och svajat nära noll.

Men vad har hänt hittills?

Jo, bankerna har höjt sina utlåningsräntor till småföretagen. Alltså till de som har möjlighet och vilja att expandera.

Varför?

Jo, dels har det ställts krav på att bankerna skall ha ett större eget kapital så att de kan trygga insättarnas pengar när det rasar pga bankernas kasinoverksamhet, dels har man ökat utdelningen kraftigt till ägarna.

De vill väl ha hem så mycket som möjligt av sina investeringar i aktier innan bankväsendet kraschar.

De stora företagen har mer att sätta emot när de går till någon bank och eventuellt vill låna pengar.

Sedan finns en mycket viktig liten detalj i problematiken.

Ett företag gör i dag ingen investering som inte kan räknas hem på max 5 år.

Då harr en procentenhet hit eller dit mindre eller ingen betydelse när ett investeringsbeslut skall tas.

De investeringar som företagen i dag är mest intresserade av är f ö investeringar i finansmarknaden.

De ger inga nya jobb, men en massa vinst hoppas man.

Hur konsumenterna påverkas av räntesänkningar eller höjningar på någon del av en procent är mer fråga om psykologi.

Om man bortser från miljöfrågor, så visst skulle en ökad konsumtion vara bra och kunna leda till massa nya jobb i Sverige, om grejerna som köps är gjorda i Sverige och om man köper grejerna i affärer här i Sverige i stället för på nätet.

Men då måste konsumenterna känna att Sverige är ett tryggt land att bo i med fungerande skyddsnät om man blir sjuk eller arbetslös. Känner man inte den tryggheten så blir resultatet av t ex billigare fastighetslån att man lägger undan pengar som en buffert.

T o m ett förskolebarn, dock inte en nationalekonom, förstår hur det hela hänger ihop

Allt det där vet nog politikerna som tillsätter den nya direktionen och styrelsen i Riksbanken.

Frågan gäller nog egentligen Riksbankens självständighet.

För den vill man nagga i kanterna.

Därför nya, mer lättledda, personer i styrelsen.