Jo, jag försökte faktiskt titta på det hela.

"Det hela" är väl en lögn förstås.

Jag klickade mellan festivalen och ett fantastiskt Minnenas Television med OD, Eric Ericsson, Wiksell och den store Tage Danielsson på kanal 24.

Ett litet ögonblick på festivalen, sedan för att skydda min mentala hälsa, åter till kanal 24.

Men det fanns faktiskt, enligt min mening, ett riktigt, riktigt bra bidrag till festivalprogrammet.

Det var körerna från Manillaskolan och Adolf Fredrik.

Där njöt jag från början till slut.

Vilken underbar uppvisning i teckenspråkets möjligheter och vilka fantastiska röster hos barnen.

Men själva tävlingsbidragen var mest pinsamt att se/höra.

Så mycket kraft och pengar satsade på sådan musikalisk smörja.

Ett litet tillägg 11/3

Jag tog mig samman och tittade på reprisen på söndagkvällen.

Och tyvärr, det mesta var ren smörja.

Men två bidrag stack ut.

1. Gubbarna var egentligen bra. Inte som melodifestival-låt, men som parodi på det hela. Nästan i klass med Martin Ljung och Rock-Fnykis. Dessutom kunde gubbarna sjunga tämligen rent, något som en del konkurenter har svårt med.

2. Med det som krävs av en schlager, vettigt komp, melodislinga osv klarade Yohio och kans kompisar det hela.

Men det var nog tur att han kom tvåa. Där fanns annars risk att vi skulle få bekosta ännu en final i Sverige.

Det blir dyrt med vad hon Loreen(?) ställde till med.

Så har vi kommit till den dag då vi skall fira kvinnan.

Så fint av oss karlar att fira dem en dag om året.

Generöst och gentlemannamässigt.

Med tanke på allt som framförts i media den senaste tiden, så är vi väl snälla som tillåter detta?

I alla fall en av årets trehundrasextiofem dagar.

Men läs vad jag skrev om dagen 2010-2011-2012.

Det är lite onödigt med upprepning.

Hör/ser på nyheterna att Vattenfall skall avskeda en del av sina medarbetare.

Jag tror att det rör sig om ca 2500 personer.

Främst skulle det, om jag förstod saken rätt, röra sig om administrativ personal.

Anledningen skall tydligen vara att man inte går med tillräckligt stor vinst. 15-20 miljarder om året räcker visst inte.

Att avskeda en del kontorsputtar kanske kan vara bra, men är det rätt personer som får sluta?

Det borde väl vara VD och rumpslickarna kring den figuren, styrelsen och de för verksamheten ansvariga politikerna?

Alltså de som uppenbarligen inte skött sig.

De borde väl också ställas inför rätta för otrohet mot huvudman, dvs de svenska skattebetalarna och kunderna?

Vi har ju, som en följd av bolagiseringen av ett gammalt statligt verk, fått en lekstuga på halsen.

För det första:

Man har låtit bolagsledningen leka med tvivelaktiga företagsköp utanför Sveriges gränser.

Trots att vilken skolelev som helst fattade att det var ekonomiskt och miljömässigt tvivelaktiga affärer.

För det andra:

Man använder Vattenfall som en leksak och kassako för att kunna möjliggöra omfördelningen av resurser i Sverige.

Resurser från kunder och den stora svenska allmänheten till de redan välbeställda.

Hur var det man sa? Till de som har skall mera varda givet.

Vattenfalls uppdrag borde väl vara att leverera säker och billig energi till sina ägare, dvs till oss som bor i Sverige?

Så OK att det avskedas folk från Vattenfall, men det skall främst vara ledning, styrelse och ansvariga politiker.

Ja, så får vi inte glömma det rättsliga förfarandet mot de individerna.  Otrohet mot huvudman och ett rejält skadestånd tack.

Det är tydligen dags för nya personer i Riksbankens styrelse.

Man är ju förfärligt oense om det här med sänkning av räntan.

Särskilt på vänsterkanten har man fastnat i en tro på teoriers motsvarighet i verkligheten.

Man hävdar att sänkt ränta gör att näringheten, förlåt näringslivet menar jag, genast investerar mer OCH anställer fler. Självklart tror man inte att maskiner och/eller robotar är till för att ersätta människor.

Detta investerande inom närigheten skulle leda till att vi slapp från en massa elände som följer av arbetslösheten.

Men jag misstänker att man TROR för mycket på vad reporäntans rörelser kan påverka.

Räntesänkningarna som det pratas om är alltså den ränta som bankerna får betala när de lånar i Riksbanken. Bankerna har ju krav på sig att de måste ha en viss mängd pengar tillgängliga i förhållande till sin in och utlåning.

Om det blir billigare att låna i Riksbanken tänker man sig att bankerna lånar ut mer och det blir billigare för företagen att låna på banken och då sätter man igång och bygger ut företagen.

Nu har vi haft en reporänta, som under några år har legat och svajat nära noll.

Men vad har hänt hittills?

Jo, bankerna har höjt sina utlåningsräntor till småföretagen. Alltså till de som har möjlighet och vilja att expandera.

Varför?

Jo, dels har det ställts krav på att bankerna skall ha ett större eget kapital så att de kan trygga insättarnas pengar när det rasar pga bankernas kasinoverksamhet, dels har man ökat utdelningen kraftigt till ägarna.

De vill väl ha hem så mycket som möjligt av sina investeringar i aktier innan bankväsendet kraschar.

De stora företagen har mer att sätta emot när de går till någon bank och eventuellt vill låna pengar.

Sedan finns en mycket viktig liten detalj i problematiken.

Ett företag gör i dag ingen investering som inte kan räknas hem på max 5 år.

Då harr en procentenhet hit eller dit mindre eller ingen betydelse när ett investeringsbeslut skall tas.

De investeringar som företagen i dag är mest intresserade av är f ö investeringar i finansmarknaden.

De ger inga nya jobb, men en massa vinst hoppas man.

Hur konsumenterna påverkas av räntesänkningar eller höjningar på någon del av en procent är mer fråga om psykologi.

Om man bortser från miljöfrågor, så visst skulle en ökad konsumtion vara bra och kunna leda till massa nya jobb i Sverige, om grejerna som köps är gjorda i Sverige och om man köper grejerna i affärer här i Sverige i stället för på nätet.

Men då måste konsumenterna känna att Sverige är ett tryggt land att bo i med fungerande skyddsnät om man blir sjuk eller arbetslös. Känner man inte den tryggheten så blir resultatet av t ex billigare fastighetslån att man lägger undan pengar som en buffert.

T o m ett förskolebarn, dock inte en nationalekonom, förstår hur det hela hänger ihop

Allt det där vet nog politikerna som tillsätter den nya direktionen och styrelsen i Riksbanken.

Frågan gäller nog egentligen Riksbankens självständighet.

För den vill man nagga i kanterna.

Därför nya, mer lättledda, personer i styrelsen.

En hjärnforskare uttalade sig i TV för en tid sedan om att det viktigast vi kunde göra inom skolvärlden var att lära barnen att läsa, skriva och förstå vad som skrivs.

Det är nyckeln till logiken.

Det är det allra viktigaste verktyget.

Matematik och andra ämnen är bara verktyg som måste komma efter läran om språket

Det fanns förr ett talesätt: Språket föder tanken, tanken föder språket.

Det har dykt upp de mest fasansväckande exempel på hur snett det kan bli när man inte använder språket rätt.

Med ett felanvänt språk kan människor manipuleras. Därför måste medierna vara aktsamma om språket.

Exemplen är många.

Politiker får uttala sig om reformer, när de menar förändringar till någon annans fördel.

Skattesystemets utveckling under de senaste 20-25 åren har kallats reformer, när det hela tiden har varit en förändring till förmån för de som redan har.

Politiker får uttala sig om, att dittan och dattan är modernt, när det i själva verket kan röra sig om att vrida civilisationsklockan bakåt. Bakåt till 1800-talets människosyn, 1800-talets kvinnosyn.

I dagarna kom en utredning som, så vitt jag förstår, lämnade fältet fritt för sk surrogatmödrar.

Genom att använda ordet surrogatmödrar vill man få oss att glömma att det handlar om surrogatlivmödrar. Livmödrar som finns i stackars kvinnor som luras eller tvingas att riskera sina liv för att vi skall få barn att gulla med.

Man har reducerat kvinnan till en behållare.  

Kvinnor och barn har blivit ting som man kan handla med.

Hela surrogatlivmödrarfrågan påminner om en amerikansk filmserie som jag tror hette Black Angel.

Där hade man drivit metoden till sin spets för att avla fram speciella människor.

Vi måste vara aktsamma om språket, kräva att våra politiker och mediemänniskor verkligen säger det som de menar.

Det blir extra viktigt när 2014-års val närmar sig om vi inte som vanligt vill bli grundlurade.