Bland det trevligaste som finns på vebben är att titta på Veckans Bard i DN.

http://blogg.dn.se/bard/

Tecknaren lyckas alltid, tycker jag, fånga vad som är konstigt eller anmärkningsvärt i vårt samhälle.

Denna vecka påpekar han hur viktigt det tycks ha blivit med själva makten och att få många väljarenågot som anses legitimera innehavet av makt.

Skit samma vad man skall använda makten till.

Gamla idéer om att ett partis enda existensberättignde är att man samlas kring en idé, en vision om ett bättre samhälle, tycks man ha slängt på sophögen eller för säkerhets skull kanske i förbränningsugnarna där uppe i Högdalen, där man eldar hushållssopor och annat elände, för att de idéerna inte skall rotas fram och börja spöka igen.

Jag lyssnade på ekots lördagsintervju i radion i dag.

Med LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson.

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om karln och hans sk tankar.

Han verkar vara en slug förhandlare liksom hans partibroder Löfvén.

Men...

Kan inte hjälpas, men jag måste undra om han och hans kompis har alla hästar hemma?

Så mycket omoral har jag sällan hört.

Omoral?

Jo, det är tydligen viktigare, att vi här och nu får billig energi till våra företag än att vi tänker på miljön.

Han öppnade för att vi skall behålla och bygga ut kärnkraften utan en tanke på kommande generationers omöjliga kamp för att hantera soporna, dvs inte bara bränslet utan stora delar av hela anläggningarna.

Bara VI får ha det bra så skiter man i kommande generationer.

Kan någon fack-pamp förklara för mig vad man skall göra med ett utslitet kärnkraftsverk?

Göra som man gör i USA?

Alltså köra ut allt i öknen och låta det ligga där utan att man gör något åt det.

Bara en ofantlig livsfarlig sophög.

Det måste ju hållas avskillt från allt levande i tusentals år.

Inte ett ord om hur vi skall fixa det hela.

Det får någon annan fixa.

Bara VI får billig energi NU!

Att vi inom en inte så lång framtid kommer att ha ett kärnkraftshaveri här i Europa, kanske i Sverige, oroar inte LO-basen.

Det är ju nu vi måste trappa ner eländet, inte bygga nytt.

Arbetstillfällen är ju det viktigaste som finns, inte VAD man gör.

Tydligen.

Om Sverige skall styras av sådana figurer som Stefan och Karl-Petter så tror jag att Vår Herres änglar gråter och Fan hånskrattar!

Det blir antagligen någon slags minoritetsregering som kommer att klara livet med sk hoppande majoriteter, dvs stöd än här än där. Det är ju ett vanligt koncept för socialdemokratiska regeringar, regeringar där själva makten är viktigare än vad makten skall användas till

Men det ger oss problem.

Inget vettigt kommer att uträttas eftersom regeringen inte har råd att stöta sig med någon egentligen.

En snålare invandringspolitik, för att inte riskera att förlora SD-stöd, ett vansinnigt skattesystem som bara gynnar en välbeställd medelklass och den sk närigheten, för att inte stöta sig med Allianspartier, en fortsatt nedrustning av skolan med än fler riskkapitalister och religiösa fanatiker som skall hjärntvätta våra barn, för att högern och de kristna och muslimska grupperna skall ge sitt stöd osv.

Inte kommer man att sätta igång och fixa fram bostäder till våra unga och alla flyktingar från kommande naturkatastrofer som står runt hörnet, inte kommer man att ta sig an alla miljöproblem som vi gör allt för att dra på oss, inte kommer man att bry sig om att det mesta vi tar oss till idag kommer att få betalas av kommande generationer.

Man kommer inte göra ett skapandes grand annat än att vara ministrar och leka politik.

Det ligger nog trots allt en del sanning i den gamla historien om den lille gossen som frågade sin far om skillnaden mellan diktatur och demokrati.

Fadern svarade, att i en diktatur styr EN galning, i en demokrati styr FLERA galningar.

Det där med moral är nog ganska svårt för våra förtroendevalda och deras tjänstehjon.

Så här i valtider kommer massor av vackra löften som kommer att vara bortglömda dagen efter den andra söndagen i september.

Men det där med moral eller snarast brist på moral skrämmer mig.

Det känns som om det viktigaste är att komma till / behålla makten.

Inte ett ord om vem som skall betala för kalaset.

Att vi stjäl våra barns och barnbarns framtid bekymrar inte politikerna.

Att det är kommande generationer som får betala för festen bryr man sig inte om.

Vi tömmer våra berg på deras mineraler. Att det är slut när de behöver dem skiter man i.

Däremot låter man de ta hand om avfallet och nedsmutsningen.

Vi låter industri och kommuner skita ner Östersjön så att fisken inte får ätas längre bara för att vi skall ha arbetstillfällen.

Vi satsar på kärnkraft och låter kommande generationer ta hand om inte bara själva kärnavfallet utan också stora anläggningar som förblir giftiga i tusentals år, bara för att vi skall ha billig energi.

Vi lägger ner vårt svenska jordbruk bara för att vi skall få coola utländska livsmedel.

Vi har särskild låg moms på krogbesöken för att vi skall kunna gå ut och supa lite oftare och glömmer att de förlorade statsinkomsterna behövdes för våra barns skola och sjukvård.

Listan kan göras hur lång som helst.

Det handlar om verkligt dålig moral.

Så fick vi några mm regn i dag.

Inte mycket, men helt underbart.

Måtte det ha fallit mer i brandområdet.

Fortfarande torrt.

Det är ruskigt att gå ute i markerna i torkan.

Jag förstår hur fort det kan gå illa om det skulle komma en gnista i den torra mossan.

En slängd fimp som ägaren trodde var släckt, en gnista när en röjsås klinga kom mot en sten, en bit av en flaska som kom att fungera som ett brännglas... Det behövs inte mycket.

Brandröken från den stora skogsbranden där strax söder om Salbohed känns fast det är 2-3 mil dit. Men det är klart, det är ca 100 kvadratkilometer som brinner så det borde bli en del rök och sot.

Så har andra delar av landet översvämningar.

De svansförsedda invånarna i Stockholm får fly från sina boningar för att inte bli dränkta där nere i kloaksystemen, läste jag.

Undras om de tvåbenta stockholmarna är positiva till att härbärgera råttorn i sina källare och förråd tills dess att den delen av befolkningen kan flytta hem igen.

Inte riktigt rättvis fördelning av vattnet.

Så måtte det komma regn även hit.

Brandfolket behöver den hjälpen

Det drar sig mot höst.

Utanför mitt fönster singlar gula björklöv ner.

Häggen vid elstolpen börjar se väl avbarrad ut.

Hm... får man säga avbarra när det gäller ett lövträd? Men den stackarn börjar likna en julgran fram i februari nu.

Men nu har väl gubben fått solsting?

Det är ju fortfarande juli!

Jo visserligen, men vi har torrt.

Inte tillräckligt med regn för att träden skall må bra.

På den senaste månaden har det nog blivit 9-10 mm.

Grönsakerna lever på konstgjord andning och ett sjunkande grundvatten.

Men de kloka människorna på SMHI nere i Norrköping ser till att vi fortsätter att hoppas.

De låter oss förstå att kanske kanske kommer det regn om några dagar. I alla fall några mm

Jo, jag kan ju fara iväg någon mil åt valfritt håll och titta hur regn och översvämningar ser ut, men vad hjälper det mina odlingar?

Undrar f ö vilken skörd de politiska partierna skall få nu i mitten av september.

Det är ju mest med en massa mumbo-jumbo de har vattnat det politiska grönsakslandet.

För mig känns det som att begreppet politikerförakt avser politikernas förakt för den vanliga gemena människan.

Jag är rädd för att den skörden som kommer blir besk som en gurka som har fått för lite vatten.

Jag tog en tur upp i skogen för att se hur det artade sig med blåbären.

En lyx som jag gärna unnar mig under vintern är en sådan där frukost-skål med blåbär och mjölk på morgonen.

Man tar 1-1,5 dl djupfrysta blåbär, har på socker och sedan kokande mjölk. Så väntar man någon minut och allt blir som om det vore nyplockade bär man smörjer kråset med. Bären förblir hela och fina, inget mosigt som det brukar bli när man tinar blåbär.

Men...

Efter en stunds strövande for gammal skolkunskap genom huvudet.

»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
tagom staven! Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.»

Runebergs: Högt bland Saarijärvis moar började spöka.

Kanske inte själve Paavo, utan snarast hans makas ord.

Det är ont om blåbär här.

Torrt av bara den i maj och sedan ett par frostiga nätter så blommen frös och kanske ont om polinerande insekter har lämnat spår. Det är nog inte frågan om att jag blivit förskjuten av någon gud.

Jag som är van att ta en liten eftermiddagspromenad och fylla en plockare eller två i samband med att jag går till brevlådan och kikar om det har kommit någon ny räkning som skall betalas.

Nåja, lite sådan där modern fasta kanske inte skadar?

Det nyttiga sockret får jag väl i mig på annat håll.