Så är jag åter från en vecka i vårt södra grannland.

Åkte på en snabbtur pga en äldre släktings ohälsa.

Men allt gick fint och vi fick veta mer om Danmark, dess politik och inte minst om dess natur.

Åtminstone om Själlands natur.

Det är ju ett mycket kuperat, men mjukt kuperat landskap med ett kvinnligt utseende.

Och vem kunde t ex tänka sig att tätt inpå Köpenhamn fanns fantastiska naturområden.

Köpenhamn har tillåtits växa efter "fingrar på en hand"-principen.

Den hade expanderat åt fem håll och mellan dessa "fingrar" fanns natur med skogar, mossar och fält nästan ända in i centrala Käpenhamn.

Helt fantastiskt att de lyckats hålla borta alla dessa vinsthungriga exploatörer som förstör det svenska landskapet.

Det var verkligen fint att få se och riktigt uppleva detta.

Så har det varit riktigt skönt att inte bry sig om vad som hänt i Sverige.

Det mest förfärliga, enligt våra danska vänner, var att en dansk jägare hade varit på älgjakt i Sverige och skjutit en vit älg. De skämdes gruvligt!

Har det förresten hänt något här hemma under den senaste veckan?

Ni kan väl ge mig lite kunskaper om vad som hänt, om det är något viktigt.

Veckans dagstidningar stoppade jag olästa i vedspisen när vi kom hem. Det var så skönt att få finnas kvar i min lilla separata värld tyckte jag.

Vilken fantastisk lördag i den här delen av landet.

Lagom varmt och en skön höstsol.

Jag tog en promenad på fm (doktorn har föreskrivit minst en timmes rask promenad per dag) och passade på att plocka svamp till lunchen.

På em promenad likaså, men då tog jag med termos med kaffe. Det är fantastikt praktiskt med sådana där byxor som har fickor på utsidan av benen (cargo?). Man får plats med en liten termos, en flaska med saft och en burk med småkakor.

Så satte jag mig vid ån och beundrade bäverkollonins senaste arbeten.

Två nya dammanläggningar var konstruerade. Några rejäla aspar (diameter mer än 50 cm på en meters höjd) hade de också fällt för att få tag på de läckra kvistarna längst upp. Småasparna intill hade de inte brytt sig om. Skall det fällas så skall det göras rejält.

Jag undrar fortfarande om inte Vår Herre var rejält bakfull när han skapade bävern. Det verkar var samma praktmiss i skapelsen som människan är.

Jag måste dämpa min lycka över att vi äntligen har fått lite regn.

Här har i sommar varit torrt. Saharaöknen har mer känts som en sumpmark i jämförelse med det ställe jag bor på.

Men äntligen!

Egentligen skulle jag velat gå ut i trädgården och dansa runt i lyckan, men måste nog dämpa mig. Vad skulle folk nere på vägen tro?

Antagligen skulle de ringa polis och så skulle det komma några stadiga personer med en sådan där "krama-dig-själv-tröja" och sedan blev jag inlåst på tokhuset en tid.

Så därför lite gnäll istället.

Våra politiker slår sig för bröstet och talar om att vi har lyckats minska koldioxidutsläppet rejält här i Sverige.

Men hur har vi gjort, hur har vi klarat det?

Jo, vi tillverkar mindre och mindre här i Sverige.

Det leder visserligen till att jobben försvinner härifrån, men vad då?

Arbetslinjen gäller och man kan ju alltid sitta vid ett skrivbord och vända papper.

Visserligen blev det inte så många pappersjobb, men i alla fall...

Vi har infört stränga regler för utsläpp av koldioxid i Sverige också.

Tyvärr glömde vi att införa samma regler i andra länder.

Samtidigt har vi ökat vår import av varor från länder som har urusla eller obefintliga miljöregler. Vi importerar faktiskt mycket mer än vad vi minskat vår egen produktion. Vår totalkonsumtion har ökat enormt. Det är främsta anledningen till att vi har så vackra siffror när det gäller ökning av BNP.

De varorna ger upphov till ca 32 miljoner ton koldioxid extra att plussa på de 48 miljoner ton vi släpper ut här inom landet.

Vi har som en ekonom uttryckte det: Sverige har städat på sin egen bakgård genom att slänga soporna över staketet till sin slarvige granne!

Vad vi alltså har gjort är att vi har ökat arbetslösheten i Sverige, ökat de totala koldioxidutsläppen, ökat vår BNP-tillväxt samt lyckats framstå som bäst i klassen på att skydda miljön.

Måste kännas skönt, när man går från arbetsförmedlingen som vanligt med negativt besked, att veta att vi egentligen tillhör en nation av ögontjänare och bedragare. Åtminstone på rikspolitikernivå.

Men vad skall vi göra då?

Jo, vi skall inte köpa en massa nya saker. Vi skall använda det vi har så länge som möjligt. När vi måste skaffa något nytt skall vi använda sådant som är tillverkat i Sverige och tillverkat på bästa möjliga miljövänliga sätt.

Och framförallt sluta lita på ekonomer och politiker.

Nja, inte riktig torka i alla fall.

Vi fick 8 mm i går och det är alltid något.

Fast det är stenhårt i backen några cm ner, så det rann väl av kan jag tro.

Torka på andra håll då?

Alltså idé-torka.

Vet inte.

Inom skolsfären drar det snart ihop sig till ny termin, bara någon månad kvar.

Det gäller en massa nytt för skolfolket att anpassa sig till.

Förutom de snälla kommunalpolitikernas indragningar av tjänster och snålare anslag så har majoren totat ihop sin idé om legitimation för lärare.

Tidigare pratades det om behörighet, men legitimation låter ju finare.

Men OK, det kan väl vara bra på sätt och vis.

Om det verkligen innebär att det blir bättre lärare.

Om det verkligen innebär att fler elever lockas till kunskapens källa och förmås  dricka ur den.

Men som jag ser det, innebär reformen, dels en förhoppning om facklig framgång ur lönesynpunkt framöver, dels att tusentals rädda, uttråkade, uttråkande sk pedagoger kommer att kunna fortsätta med sitt barnförstörande jobb och tusentals duktiga, icke behöriga lärare kommer att få lämna skolans värld.

Inom ekonomins lekstuga är det som vanligt. Euroidén haltar på som ett sätt att skapa Europas Förenta Stater med Frankrike och Tyskland som ledare.

Har vi tur/otur börjar folk förstå att EU är ett projekt för en elit, inte något för människor som tror att det är lättere att styra en liten båt än en atlantångare.

I vår egen ankdamm försöker alliansens chef värva miljöpartisterna och det är väl något som de kommer att lyckas med eftersom miljöpartiet är ett i grunden borgerligt parti. Vinkar man med tillräckligt många ministerposter så fixar det sig.

Att svälten fortsätter i Afrika, att miljöförstöringen fortsätter i Asien, att det i Neapel i Italien snart finns ett cancerfall i varje familj är inget man skriver om.

Åtgärder kostar ju pengar och vi har fullt upp med att försöka rädda de sk BIGPISS-staterna här i Europa.

(BIGPISS står för Belgien, Italien, Grekland, Portugal, Irland, Storbrittannien och Spanien om nu det finns någon som inte vet vilka de ekonomiskt sämst skötta länderna inom EU är.)

Det är alltså sommartorka här på bloggen också.

Ingen maffig skandal.

Men någon läsare kanske har något att berätta?

Tysklands nuvarande regering har sagt att kärnkraften skall vara avvecklad till 2022.

Jag tycker att jag har hört det där med avveckling till ett årtal förut.

Alltså att man anger ett årtal för att lugna opposition och eventuella miljövänner.

...

Men det är kanske inte så tokigt i alla fall.

Det finns en massa risker med kärnkraften.

Avfallsfrågan är ännu inte löst på ett tillfredsställande sätt.

Betalningen för hur vi skall hantera utjänta kärnanläggningar har vi sänt till kommande generationer.

OM man uttalar sig för en avveckling till 2022, så kommer en del av närigheten att fokusera på hur man skall tjäna pengar på alternativa energiformer. Resultatet kan bli en snabbare utveckling av biogas samt sol-, vind- och vågkraft.

Kan vi bara få tyskarna att förstå att kol och olja/fosilgas inte är bra de heller, så kanske det kan gå åt rätt håll.

På min resa genom Tyskland härförleden slogs jag av mängden vindkraftverk och mängden av stora solcellsanläggningar. Så faktiskt tror jag att tyskarna kan klara en övergång till förnyelsebar energi parad med energieffektiva lösningar på sin produktion och konsumtion.

För oss svenskar finns förståss ett litet problem med det hela.

Statliga Vattenfall har ju investerat i tysk kolkraft och risiga kärnkraftverk där nere.

Ett stopp innebär att regeringen får in mindre pengar vid försäljningen av Vattenfall.

För Vattenfall skall säljas det har man redan bestämt.

Det är ju så fult med att samhället äger viktig infrastruktur som närigheten kan mjölka på slantar.

Vi lär nog få höra svenska regeringsföreträdare uttala sig negativt om fru Merkels beslut.

I lokaltidningen berättas i dag en del om arbetsmarknaden i kommunen och länet.

Det är uppåt sägs det.

Hälften av länets företag vill nyanställa, står det i en rubrik. Problemet är att de inte hittar rätt personal.

Men vad vill de ha för personal de inte hittar då?

Jo, man vill ha personal som lönar sig redan från andra veckan. Man har inte tid att lära upp personal, man ställer inte upp med praktikplatser eller lärlingsplatser, man kräver att man får personal som passar företagarnas sociala beteende. En keps inomhus eller problem med tider gör att personen inte anställs.

Man misslyckas med att få personal till industriarbeten eftersom ungdomarna är så smarta att de har lärt sig läxan från lågkonjunkturen och skyr sådana osäkra jobb.

Dagens duktiga ungdomar accepterar inte gårdagens herrefasoner från arbetsgivarna, trots att fru Olofsson gör allt för att få tillbaks 1930-talets arbetsmarknad.

Dagens duktiga ungdomar har funderat över om vi lever för att arbeta eller arbetar för att leva.

Men ganska många skaffar sig arbeten i alla fall. De måste ju få ihop till mat, hyra, kläder osv.

Men då blir det inom lager, handel och inom banksektorn.

Där finns plats för många medarbetare.

Det är nu jag blir riktigt orolig.

Lager och handel!

Har vi inte lärt oss ett dugg om ändliga resurser och miljöproblemen?

Banksektorn!

Har vi inte förstått ett dugg av de problem vi fick av banksektorns tidigare agerande?

Nej jag tror inte det.

Inte ett dugg!

Vi kan inte äta pengar.

Vi kan faktiskt inte livnära oss av att byta varor med varandra även om vi får en lön i slutet av månaden. Det måste produceras mat, kläder, bostäder osv som en grund för samhället.

Men bara så mycket som miljön tål.

Bara så mycket som verkligen behövs för vår försörjning.

.

Så åter till frågan som många ungdomar ställt sig i den av majoren så utdömda skolan:

Lever vi för att arbeta som trälar, eller arbetar vi för att leva som fria människor?

.

Jag försökte illustrera den här frågan med den lilla berättelsen om perspektivförskjutning häromdagen. Tyvärr uppfattades den som en önskan om  att "skomakaren skulle bli vid sin läst" och överheten skulle få fortsätta med sina privilegier.

Med anledning av det förfärliga som händer i Japan, återkommer alla funderingar kring vårt teknikfrälsta samhälle.

I Japan visste man att det skulle bli jordbävningar. Den stora förväntade jordbävningen i närheten av Tokyo har ännu inte kommit, men det är bara en fråga om när den kommer, inte om den kommer.

Man har i Japan 55 reaktorer. 55 kärnreaktorer placerade på ett område där de stora kontinentalplattorna skaver mot varandra.

Alla reaktorerna är beroende av att man kan kyla reaktorn om man inte vill ha olyckor med radioaktivt utsläpp. Men man har beräknat sannolikheter för att det som hände verkligen hände och kommit fram att det är osannolikt att det som hände skulle hända och så har man anpassat tekniken därefter. För man tror ju att teknikerna, likt en trygg förälder, skulle fixa att det som hände inte skulle hända.

I Sverige har vi inte så många reaktorer. Vi har inte bosatt oss på ett jordbävningsområde. Lika fullt var vi en hårsmån från en härdsmälta för 5 år sedan i Forsmark. Det var mer tur än teknikernas skicklighet, som gjorde att av fyra strömförsörjningsaggregat fungerade två. De två som fungerade hade nämligen samma sorts fel som de som inte fungerade.

Men vi tror ju på att pappa teknikern löser alla problem och frälser oss från ondo, dvs den mänskliga faktorn, terroristen, naturen eller vad det nu är som inte gör som vi vill.

Är det inte dags att vi inser vår begränsning och anpassar oss till verkligheten?

Vi vet ju vad som kan hända, även om vi inte vill att det skall hända.

Även om våra sannolikhetsberäkningar säger att det nog inte kan hända.

I andra sammanhang tar vi ju inte hänsyn till sannolikhet.

Hur ofta gör vi en sannolikhetsberäkning när vi köper en lott t ex?

Jag lyssnade på ett meningsutbyte på radion i morse ang elpriset.

Axelsson från Naturskyddsföreningen och en person vars namn jag inte uppfattade, men som var från något elprisuppror tror jag, funderade lite om huruvida elpriset skulle upp eller ner.

Men jag tyckte att man fick framföra alldeles för enkelriktade åsikter. Det är så många sidor i den här affären, sidor som man tydligen inte vill eller törs titta på.

Själv ser jag ju gärna sänkta elpriser. Med en årsförbrukning på mellan 30 och 35 tusen kilowatt-timmar och en huvudsäkring på 35 Amp blir det svårt att få pensionen att räcka till.

Men är det rimligt av hänsyn till miljön med sänkta elpriser?

Den absolut bästa nya energikällan vi kan få fram är ju den el vi inte förbrukar. Vi måste spara el. Vi gör inte det om inte kalkylen ger oss ett tillräckligt överskott, så att det blir lönsamt med investeringar, lägre innomhustemperatur, sparbeteende vad gäller varmvattenförbrukning osv.

Där måste jag ge naturskyddsmänniskorna rätt i att höjda elpriser lockar fram sparbeteenden.

Samtidigt far jag mentalt illa av att se den oligopolsituation vi fått sedan elmarknaden avreglerats. De tre stora elbolagen öser guld med stora skyfflar med hjälp av sina manipulerade prismodeller, lämpliga driftstopp på kärnkraftverk, manipulerade magasinstömningar osv.

De pengarna går till aktieägare, inte till konsumenterna.

I den mån en del hamnar i statskassan, så delas den i alla fall ut till privata kapitalägare via skattesänkningar riktade till den bäst ställda delen av befolkningen.

Men att förespråka en rättvis skattepolitik och nationaliseringar av energimarknade är väl som att svära i kyrkan/synagogan/moskén/templet.

PS.

För den som morrar om att jag bör satsa på vedeldning så blir det problem att elda mer än de 20 kbm jag eldar fn. Surrande värmepumpar har jag svårt att tänka mig.

Men det är alltså frågan om pris. Blir elen tillräckligt dyr kommer acceptansen för obekväma lösningar, som kräver stora investeringar, snabbt öka.