Innan de sista rösterna är räknade så verkar det vara klart.

Vare sig alliansen får majoritet eller ej kör Reinfeltd på som om inget hade hänt.

Några ministrar kastas ut, andra kommer i stället.

Skulle man inte få majoritet kör man i alla fall med hårda beslut/förslag.

Man skiter i all opposition, även i snorungarna i Sverigedemokraterna/BSS.

Bildt gjorde något liknande när greven och betjänten var med och lekte.

Reinfeldt gör så nu.

Det blir synd om alla svaga, sjuka, arbetslösa, gamla ja alla sköra.

De får nämligen skylla sig själva att de inte är rika/friska/framgångsrika.

Framgångsteologin firar triumfer.

Det är guds straff för något de har gjort i detta eller tidigare liv eller kommer att göra i detta eller nästa liv.

En vidrig människosyn!

Att det skulle vara regeringen Reinfeldts fel att SverigeDemokraterna har fått sådana framgångar kommer vi säkert få höra framöver.

Men om vi skall vara ärliga så banade man väg för missnöjespartier redan på Ingvar Carlssons tid.

Det var då marschen bort från omtanken om medmänniskorna inleddes, det var då vi kastade oss i famnen på storkapitalet.

Redan för 20 år sedan var dörren öppen för nedrustningen av välfärdssverige.

Ingen ansvarig politiker protesterade. De som till äventyrs öppnade munnen kastades snabbt ut.

Inte ens hos Vänsterpartiet kunde man sköta sig.

Där beslutade man sig under de sista 10 åren för att partiledningens gammelkomunistiska linje skulle gälla och slängde ut de som närmat sig Vägval Vänster och liknande grupper.

Sedan har socialdemokraterna haft makten den längsta tiden och skapat ett motsättningarnas samhälle. Viss hjälp har man fått under några borgerliga inhopp.

Man har sått vind och man får skörda storm.

Nu skall det till interna grupper som skall granska varför det gick som det gick.

Intet gott kan komma ur dem, eftersom de kommer att kontrolleras av partiledningarna.

Det är synd om de som är svaga. De får det ännu värre framöver.

Det är synd om naturen och miljön. Den underordnas ekonomin och tillväxten.

Det är synd om de som tror på bildning och verklig kunskap. De kan glömma sådant.

Så har svenska folket valt hur de vill att Sverige skall ledas i några år frammåt.

Jag har all respekt för demokratins spelregler.

Vill man ha det så här så får det väl bli så.

Man måste ju gilla läget vad man än tycker om det.

En gamling med minskande pension klarar sig säkert på något sätt.

Man kan fortsätta ha kaniner till slakt, odla lite mer grönsaker, sänka innertemperaturen några grader till osv.

Allt fixar sig.

Men hur fixar det sig för de andra?

De udda familjerna som inte riktigt passar in kärnfamiljssamhället.

De ensamstående med barn.

Missbrukarfamiljerna och deras barn.

Familjerna från andra kulturer som sökt sig ett nytt liv uppe i den kalla norden.

Hur fixar det sig för dem?

Det är faktiskt inte bara att bjuda till lite, utan det finns stora hinder på vägen.

De ganska vanliga kärnfamiljer som Stina Bergman beskriver i sin film DE SKÖNA fixar ju sin situation, men de andra?

De utan försörjning, de som skall arbeta fast det inte finns arbete, de som skall arbeta fast de är svårt cancersjuka?

Hur fixar det sig med allt större barngrupper från trasiga hem med skola vård och barnomsorg?

Hur fixar det sig med ekonomin nu när vi skall överge vårt självbestämmande i ekonomiska frågor och ta order från maffioson i Paris, Rom eller Madrid?

Hur fixar det sig med energifrågorna och framför allt med allt smittat avfall från en växande kärnkraftsindustri?

Svenska folket hade en liten möjlighet att börja vrida skutan åt rätt håll.

Majoriteten valde att inte ta den möjligheten och det måste jag acceptera.

Men det är synd om de små, de svaga, de sjuka, alla sköra i framgångsteologernas Sverige.

Rättelse: Filmen heter "Du sköna".

Den är släppt på The Pirate Bay av regisören och producenten med vilje.

Man kan nog få tag på den via nätet på alla möjliga sätt.

Men den är en berättelse bl a om kärnfamiljernas liv i det vackra Värmland.

Se den och fundera sedan över hur människorna är och har det.

Särskilt hur skapelsens krona (mannen) fungerar.

Det är synd om människorna.

Det blir allt kallare i Sverige!

Vi är mitt inne i en valrörelse, säger de som vet.

Man pratar om det som politikerna tycker är viktigt:

Skola, vård och omsorg, äldrefrågor.

I skolan skall barnen lära sig att lyda, eventuellt med hjälp av föräldrar som tvingas till skolan.

Vården av sjuka och gamla skall skötas av privata entreprenörer som i USA.

De äldre skall man dels förse med gammal mat från ett storkök i Mellansverige, dels om ekonomin tillåter ge en allmosa i form av en mindre skattesänkning.

Men de viktiga frågorna om skatter i allmänhet och hur ett rättvist skattesystem skall skapas är det tyst om.

Det är en iskall fråga.

Vad som skall hända med IPRED och FRA och liknade övervakningstendenser efter valet säger man inte ett ord om.

Det är en iskall fråga.

Vad som händer med Wikileaks efter valet vill man inte yppa. Tänk om medborgarna gillar det där med meddelarefrihet, tänk om medborgarna vill kolla så att inte makthavarna döljer sina felaktiga beteenden, sina gynnanden av kompisar, sina felaktiga beslut. Inte ett ord om att man omedelbart efter valet kommer att stänga ned den för USA så pinsamma sajten. För det vore ju hemskt om det dök upp uppgifter som avslöjade svenska politiker.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att vår gamla självständighet har, via byråkrater nere i Bryssel, sålts ut till diverse maffialiknande politiker/horbockar från länderna nere vid Medelhavet.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att värnpliktsarmén är borta och har ersatts av en armé av legoknektar. Legoknektar som lyder order från överheten först innan de funderar över det där lilla ordet varför. Vanliga beväringar kunde ju kanske tänka själva.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att de religiösa grupperna får mer och mer att bestämma om. Inte vill man berätta att religiösa, enligt min mening mentala krymplingar, flyttar fram sina positioner. Man skall ju ta hänsyn till deras olika religioner, kulturer och sedvänjor. Kulturer där man misshandlar kvinnor och barn, kulturer där prästerskapet missbrukar barn, kulturer där våld är en trevlig krydda i tillvaron.

Det är en iskall fråga.

Inte pratar man om att vi, av hänsyn till näringslivet, håller på att ödelägga denna planet, den enda planet som vi är skapta för, den enda planet som vi kan existera på, vad än stora fysiker säger om utflyttning i världsrymden.

Det är en iskall fråga.

Inte undra på att jag fryser, fryser in i märgen!

Det är fortfarande lika torrt här.

Jag börjar bli nervös inför tanken att det kanske inte blir svampplockning för gubbfan i år.

Normalt så har, så här års, sommarkantarellerna börjat skördas och en hel del redan torkats för vinterbruk. Men det är väl bara att hoppas på en förändring så småningom. Regnet kommer väl när det absolut inte får komma för lantbrukarna.

Det är ingen vacker syn om det blir en massa liggsäd som gror på fälten.

Men jag skall väl inte klaga. Häromkvällen tog vi oss till ett hjortronställe och kunde plocka några liter, självklart bara blötgubbar.

Vi kunde, något omtöcknade, lämna vårt skvattramrika hjortronställe.

Skvattram avger bedövande, rent berusande, ångor. Det är farligt att vistas bland skvattram mitt på dagen i värmen. Man blir stupfull om man inte passar sig.

Naturen är fantastisk egentligen. Tänk att man inte behöver åka till systemet om man vill bli lite yr i mössan. Bara sticka ut och njuta av Guds underbara natur.

:-)

En liten munk från ett kloster nere i Alperna beslöt att gå ut och studera naturen och njuta av Guds underbara natur. Solen sken, fåglarna kvittrade, fjärilar fladdrade, bin och humlor surrade och den lille munken fann att han var i paradiset. Så beslöt han sig för att lägga sig ned i det höga gräset på en alpäng och få lite sol på sin magra kropp.

Alltså av med kåpan och så la han sig ned och njöt.

Nu var det så, att längre in i dalen fanns ett nunnekloster.

Just denna dag fick abedissan, ett rejält fruntimmer, en sådan lust till champinionsoppa.

Hon kallade till sig minsta lilla nunnan och instruerade henne att gå ut och plocka champinioner. Lilla nunnan fick också veta hur de såg ut och var de växte.

Så trippade lilla nunnan ut med en korg på armen och letade.

Men jo... där var det bestämt en champinion. Hon la den i sin lilla korg och sjöng för sig själv: En champinion, trallalala. Och där en till: Två champinioner trallalala. Ner i korgen med den.

Och tre chapinio..., tre champinion....men.....

Så gick dagen och den lilla nunnan gick hem till sitt och munken till sitt och båda prisade de den fantastiska naturen.

Nästa dag trippade den lilla nunnan ut igen för att plocka champinioner.

En champinion trallalala, två champinioner trallalalala, tre champinio....

Så gick en tid och den lilla nunnan gick varje dag ut och plockade champinioner, abedissan fick till sin soppa och allt var frid och fröjd tills dess att den lilla nunnan började må illa på mornarna innan hon fått något att äta.

Det kan bli så ibland.

Men eftersom den lilla nunnan var abedissans favorit så blev abedissan lite orolig för att lilla nunnan blivit sjuk och beslöt att lilla nunnan skulle få stanna i sängen och hon skulle själv plocka champinioner.

Nog för att hon var starkt närsynt, men svampar skulle hon väl kunna se. Hon hörde ju bra i alla fall och hon var musikalisk så det skulle vara skönt att slippa psalmsången. Några av de äldre systrarna hade lagt sig till med kärringdarr när de sjöng så det skulle bli skönt att komma ifrån det eländet.

Hon tofflade alltså ut med en korg på armen och letade champinioner.

Och bestämt, nog såg hon illa, men nog var det en champinion där borta i gräset.

Ner med den i korgen under sång och lovprisan. En champinion trallalalala, två champinioner trallalalala. Det går ju fint det här!

Och där har vi en till!

Den skall ned i korgen den också!

Tre champ.. Tre champin.... ja men det var väl själv den! Tre champinioner trallalalalala.

Ha så bra och ge er ut och plocka svamp när den tiden kommer.

Varmt så att man blir alldeles yr om man går ut.

Torrt så att Saharaöknen framstår som en sumpskog i jämförelse med denna plats.

Men ändå så förtvivlat vackert i allt elände.

Ganska gröna löv fortfarande.

En klarblå himmel med en vråk som låter, phui-phui.

Några tornseglare viner förbi.

T o m bromsarna kan man stå ut med.

Förresten, har ni tänkt på att de små elakingarna har filttofflor på när de kommer.

Man märker dem inte förrän de har börjat äta.

Annat än skogsmyggen som envisas med att de skall be bordsbön innan de sätter sig ned på matbordet, dvs på gubbfan.

De hör livet till de också.

Helt fantastiskt!

När jag försöker orientera mig bland månglarna i templet, dvs partierna i valrörelsen, slår det mig att egentligen är det inga riktigt viktiga saker som det pratas om.

Ok, tjafset med en ministers sexaffärer avslöjar en människosyn som frodas bland höjdarna. Ministern är nog inte den ende som avslöjas med fingrarna i syltburken eller vad det nu var som fanns på fel ställe.

Och visst är det viktigt med företagande, bra arbetsmarknadsregler, sociala reformer(alltså inte bara förändringar), vettig skola som leder till bildade människor, skatter hit och dit och allt som far runt i tidningarna.

Men jag saknar en debatt om de viktiga frågorna:

Vi är närmare ett kärnvapenkrig än vi var på 50-60-talet. Nu är det fler makter som har kärnvapen, fler som försöker skaffa sig sådant. Och vad värre är: Det är religiösa krafter, troende krafter som är inblandade.

Vi har fått en syn på medmänniskorna som om de bara var inputfaktorer i en ekonomisk modell. Ekonomerna har fått göra sig breda på bekostnad av de grupper som bryr sig om människorna.

Vi har fått en miljödebatt som fastnat i frågan om uppvärmning eller ej av vårt stackars klot. Vad blev det av debatten om miljögifterna, överbefolkningen, utfiskningen av våra hav osv?

Visst är det viktigt med att vi löser energifrågorna, men så länge vi inte inser att vi använder för mycket energi, så länge vi inte inser att kärnkraften faktiskt kostar mer energi, fast i andra former, än den ger, så länge vi tror att det nog löser sig med oljepeaken bara vi väntar, så länge vi inte vill använda vår kunskap på ett vettigt sätt kommer ingen god framtid att finnas inom räckhåll.

Varifrån har den absurda idén kommit att människan skulle vara skapelsens krona och Guds avbild? Människan som bara kan se en sak i taget, som inte kan förstå att det vi gör kan leda till flera saker samtidigt, som inte kan fatta att hela tillvaron rör sig och är stadd i ständig förändring på flera plan samtidigt.

Som vi beter oss och dessutom blundar för resultatet av vårt agerande, så står det klart för åtminstone mig, att människan är ett missfoster med missbildad hjärna. Ett fel i utvecklingen som borde raderas ut om det gick utan att skada andra varelser på den blå planeten, den vackraste av alla i vårt solsystem.

Den stora oljeläckan I Mexikanska Gulfen är ett stort problem. Massor av olja läcker ut. Även om läckan ännu inte har nått den storlek som just Mexikanska Gulfen upplevde vid en stor läcka för ca 30 för sedan, så är det illa nog.

Det är extra illa eftersom man bl a försöker spruta mycket giftiga emulgeringsmedel över oljan för att den skall sjunka. Vad som då händer är att den, från att ha legat i varmt ytvatten där den hade dunstat på ca ett år, sjunker till kalla bottnar där den kommer att ligga kvar i minst tio år, tillsammans med de giftiga ämnena från emulgeringsmedlen.

Detta i ett hav som tar emot enorma mängder närsalter från bl a USA. Sanningen är den att Mexikanska Golfen lider av övergödning.

Dessutom är detta ett hårt utfiskat område. 40 procent av USA:s fiske sker här. Bottentrålningen i området har skadat bottnarna så att de ser ut som leråkrar.

Det är konstigt att människan gör allt för att döda den miljö hon lever av.

I Nigerdeltat i Afrika läcker olja ut motsvarande en ExonValdez-katastrof om året.

Det ordas inte så mycket om detta, eftersom det är fråga om färgade människors, ej vita européers, livsmiljö som förstörs.

Vi vräker ut avfall från Europas industrier och vanligt hushållsavfall i Nordsjön. Vi övergöder Österjön med närsalter och gifter så att gravida inte skall äta av östersjöfisk. Men OK, det kanske inte anses göra så mycket, eftersom vi inom en nära framtidkommer att få uppleva oljekatastrofer även här. Vi har en strid stöm av oljetankers som går från Finskaviken söderut samtidigt som massor av färjor trafikerar samma farvatten i öst-västlig riktning. Det är bara fråga om tid innan det sker en kollision.

Just nu tar vår riksdag beslut om att utöka vår kärnkraftskapacitet, fast våra politiker dyrt och heligt lovade att den skulle vara avvecklad och ersatt med andra energikällor till 2010.

Man skall bygga ut kärnkraften utan att veta hur man skall hantera de enorma mängder giftigt avfall som bildas. Inte bara det ombildade uranet, utan själva anläggningarna blir giftiga under lång tid.

Kanske funderar man över att tippa alltihop i Östersjön, eftersom det i alla fall kommer att bli ett dött hav?

Lika dött som de andra haven vars liv har varit en förutsättning för att vi skall finnas till.

Varför måste människan leka Gud, när man inte har förstånd att tänka som en Gud?

Människan, med sin felkonstruerade hjärna, har ju inte förstånd att fundera över vad som händer sedan, i de mest enkla vardagliga situationer.

Men hallå snälla journalister!

Nu skriks det i medierna om att flygstoppet inte var nödvändigt.

Det var nog inte så farligt med askmoln som trängde in i jetmotorerna.

Men tänk till någon gång i alla fall.

Vi, dvs ägarna till flygbolagen, förlorar en massa pengar på det här med flygsäkerhet.

För OM det nu inte ramlar ned flygplan med en massa människor som mosas mot marken, så finns det ju slantar att tjäna.

Det där med passagerarnas säkerhet tycks man ta lättare på än minskade förtjänster. Förresten så skall de väl få någon "återbäring" på sina försäkringspremier. Ett nedramlat flygplan ersätts ju av försäkringsbolagen.

Visst, några flygplan har varit uppe och testat om de skulle ramla ned, men hur gjordes de proven egentligen?

Om man undviker molnen och flyger där det just då inte finns aska så blir det nog inga skador. Så då anser bolagsherrarna och journalisterna att det är fel med flygstopp.

Bolagsherrarna månar om sina inkomster och journalisterna har hamnat i en win-win-situation. Först skrika om hur farligt det är, sedan om förlorade flyginkomster, sedan drev mot flygsäkerhetsfolket och som grädden på moset får de någon flygkatastrof att skriva om ifall de får igång flygtrafiken i askmolnen.

Skäms aldrig journalister?

Bolagsgubbarna förstår inte vad det är att skämmas, det finns inte i deras värld.

Att askmoln som blåser hit och dit kan utgöra en risk, illustreras av en liten artikel i aftonbladet.se som visar finska flygvapnets test. Jag skulle nog inte vilja åka med ett flygplan som riskerade att få sådana skador.

Men det är klart, tittar folk på sådant så blir det inte några stora slantar till närigheten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6976870.ab