Jag sitter och läser en intervju med Stefan Löfvén i Aftonblaskan.

Ett avsnitt av intervjun får mig att komma ihåg en bit av Nils Ferlin: Gatubild

Den del av intervjun jag reagerade på var:

Varför betalar sjuka och arbetslösa högst inkomstskatt, högre än både pensionärer och löntagare?

– Jag sade redan i valrörelsen att vi inte tänker förändra villkoren för enskilda hushåll. Lagt kort ligger.

Men varför ska de betala högst skatt?

– Vi tänker inte förändra det som är gjort. Jag tänker inte ändra i hushållens förutsättningar.

Men är det inte konstigt att de mest utsatta betalar högst skatt?

– Det var den förra regeringens val att göra detta. Det hade inte den effekt på sysselsättningen som de trodde. Det visste vi redan då.

Jag kanske är orättvis, Löfvén har kanske smakat fattigdomen, gråten och ångesten som ung, men jag kan inte hjälpa att jag ser likheter mellan Gatubild och Löfvéns och hans kompisars situation.

Oförmågan att se till andras elände, oförmågan att se till de sköraste, de som har det riktigt dåligt.

Ferlins lilla bild lyder som nedan, om jag nu inte minns fel:

Det är en disponent i pilsnerdricka.

Han står och talar med en glädjeflicka.

Och sutenören stryker andra sidan

av gatukorsningen i lömsk förbidan.

Det är en disponent. Hans kinder skiner.

Hans kinder skiner som två blodapelsiner.

Det är en selfmade man och högst belåten

som aldrig smakat ångesten och gråten.

De höga stjärnor stela stränga blänka.

Guds ögon lärde mej en barnvers tänka.

Guds ögon stirra på en glädjeflicka

en hallick och en disponent i pilsnerdricka.

Jag kan inte hjälpa att jag ser Svensk Närighet och den välbeställda medel- och över-klass, som dagens social-demokrater värnar om, som halliken och den belåtne selfmademannen i vår statsminister.

Vilka den arma prostituerade skall gestalta kan ni tänka själva.

Jag är säkert orättvis, men varför skall karln driva sina väljare i armarna på Åkesson?

För det är främst till det populistiska högerextrema SD som arbetarrörelsen nu driver sina väljare

Vad har Löfvén hos Social-Demokraterna att göra egentligen?

Jag läste häromdagen en intressant krönika skriven av Jan Guillou i Aftonblaskan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article23069018.ab

Han tog upp problemet med religiösa symboler, religiöst påverkad klädsel och eländet med religiösa friskolor.

Guillou hade fräckheten att kräva att våra vanliga partier lagstiftar mot detta elände innan snorvalparna (mitt ord) hos Åkesson tar patent på den frågan också.

Han menade att religion är en privatsak och kan fixas på fritiden.

Fransmännen har förbud mot sådant i skolan, nog skall vi väl inte vara sämre än fransoserna?

Läs den artikeln. Den är riktigt klok.

Sedan är det väl så att de där människorna som bråkar om vems låtsaskompis är bäst har skaffat sig ett visst inflytande hos våra annars klart tänkande politiker. Ni vet det där om att där religionen går in går förståndet ut. Så det kan väl bli svårt att hindra religiösa friskolor.

Men varför inte sluta att ge skattepengar till friskolor och privata skolor som ett första steg. Duger inte den kommunala skolan så får de väl bekosta den religiösa eller privata själv.

Men nog skall det väl gå och förbjuda kors, hucklen och små fåniga mössor i den med skattepengar betalda skolan.

Så röstade de flesta på att Storbritanien skulle lämna medlemskapet i EU

Intressant att man i storstäderna ville vara kvar, men att man på landsbygd och i mindre städer ville lämna.

Det tyder, så vitt jag förstår, på att engelsmännen har samma problem som vi har i Sverige.

En eftersatt landsbygd och storstäder som lever, till ganska stor del, på finansverksamhet och liknade ludig verksamhet.

Där som här ett delat land

Men bortsett från att "London" kanske får finna sig i att bli en andra rangens fiffelstorstad så förändras inte så mycket egentligen.

Bara våra politiker "sitter still i båten" så löser sig allt.

Ja, det förstås, de måste hålla ett öga på den sk finansmarknaden så att inte aktörerna passar på att ta för sig utan att på ett eller annat sätt ersätta den politiska eliten.

Egentligen är det mest synd om de vanliga engelsmännen. De hade behövt EU:s minimiregler t ex för hur man beter sig på arbetsmarknaden.

Dessutom kanske våra politiker skall fundera över om befolkningarna i respektive länder kanske mopsar upp sig och ställer krav.

Men annars är det nog att säga som ungdomarna: Och?

I morgon, 23 juni, skall engelsmännen rösta för eller emot fortsatt medlemskap i EU.

Enligt medierna är det en stor sak, som kommer att ha avsevärd påverkan på vår ekonomi och framtiden för det sk fredsprojektet EU.

Ibland undrar jag om vårt lands journalister är korrumperade av närigheten eller allmänt dumma och helt okunniga om meningen med EU.

Först och främst måste man inse att näringslivet kommer att göra sig pengar, stora pengar, vare sig England är med eller ej. Man anpassar sig efter omständigheterna. Det är ju meningen med EU.

Anledningen till att Schumann, Adenauer m fl skapade det som först kallades Europeiska stål och kolunionen men som för närvarande kallas Europeiska Unionen var främst två viktiga ting.

Det första var att man ville säkra det koloniala väldet i främst Asien och Afrika.

Man ville ha fortsatt tillgång till billiga råvaror och få en marknad för sina varor. Dvs fortsätta att härska över omfattande kolonier.

Det andra var att närigheten inte ville hindras i sin affärsverksamhet av nationella staters regler.

Det var besvärande för företagarna att en del politiska rörelser motsatte sig skattefifflandet, motsatte sig att man kunde exploatera arbetskraften hur som helst, motsatte sig att man kunde producera varor och tjänster utan att ta hänsyn till människor och miljö.

Därför de fyra grundpelarna i EU.

Så vare sig England är med eller bara har något handelsavtal, så kommer närigheten att styra livet i Europa precis som närigheten vill.

Möjligen kommer engelsmännen i allmänhet inbilla sig att de har makten i sitt eget land.

Men någon större skillnad vare sig för dom eller för oss blir det inte.

Nej, det handlar inte om något fotbollsgrejs

Italienarna var antagligen duktigare än de svenska spelarna

Så det resultatet var nog rättvist

Nej vad det gäller är vädret

Västra Sverige och även södra Sverige har hittills fått en massa regn, men inte vi.

I en kvällstidnings nätupplaga berättar man att stockholmarna och folket efter Östersjökusten antagligen kan få uppåt 60 mm regn under natten.

Det är alltså 6 cm!

Tror inte att vi fått så mycket som 6 mm på de snaste veckorna.

Det är stenhårt i backen.

Vi lovas ynka 2-3 mm fram till söndag kväll, medans folket efter kusten får vältra sig i regn, njuta av vattnet.

Orättvist!

Det blåser tydligen en del om somliga inom Svenska Kyrkan.

Man har kostat på sig lite för mycket när det gäller utlandsresor, konferenser o dyl.

Det är klart att när fotfolket måste spara och gneta så ser det väldigt illa ut att topparna får sko sig en smula.

Men om vi skall vara ärliga: Nog kan vi väl unna dessa stackare som med liv och påtvingad lust måste propagera för hur man skall "umgås" med en låtsaskompis. De vet ju bättre än att tro på smörjan. Ändå skall de låtsas att de tror.

Lite plåster på såren kan vi väl unna dom.

Sedan läser jag att Arla sänker ersättningen till mjölkbönderna IGEN och IGEN och IGEN.

Man förfasar sig med rätta.

Men, har inte svenska folket och företrädarna för de som skall ge oss mat på tallriken förstått att det är helt enligt planen.

Arlas plan är att fasa ut de svenska bönderna.

Det är billigare att producera mejeriprodukter söderut. Särskilt när ingen där bryr sig om djurens välfärd eller miljöfrågor.

Det borde väl alla ha förstått när Arlas chefer började söka sig utomlands.

Arla är inte längre ett svenskt företag.

Arla känner inget ansvar för svenskt lantbruk.

Om vi alla försöker köpa mejerivaror från andra svenska mejeriföretag än Arla, så kan de ta emot fler medlemmar/producenter och mer mjölkråvara.

Så har vi då blivit med i Nato mer tydligt.

Ja, militärerna har förvisso samarbetat intimt med Nato tidigare, men nu skall den ljusskygga verksamheten få en godkänt-stämpel på sig

I veckan godtog riksdagen det sk världlandsavtalet.

Det innebär i praktiken att utländska stridskrafter får husera på svenskt territorium.

Allt för att lugna ned en massa stridspittar och rysshysteriker med eller utan guldsnören och annat som gör att de liknar gammaldags biografvaktmästare.

Man är ju så rädd för ryssen, så för att lugna ned sig måste man hota Putte på andra sidan östersjön

Dessutom innebär det att än mer av verksamheten inte får granskas av medierna eller kritiska politiker.

Barn i förskolan får lära sig hur man hanterar konflikter.

Det gäller att så att säga ställa sig i motpartens skor och se det hela ur motpartens synvinkel.

Men grundkurs Ett A är väl för svårt för somliga politiker och andra stridspittar.

Det som bekymmrar mig är dessutom att vi kommer att hamna i samma gäng som Turkiet med sin maktgalne diktator, Polen och Ungern som med raketfart lämnar allt som har med demokrati bakom sig och att vi kommer att ledas av den nye amerikanske presidenten/överbefälhavaren Donald Duck, förlåt Trump menar jag.

Svensk utrikes och säkerhetspolitik kommer alltså att styras från ett land som redan har en hel del misslyckade affärer bakom sig. Vem minns inte amerikanarnas störtande av demokratin i Chile, idiotaffärerna i Irak och Afganistan, stödet till diktatorn i Syrien mm?

Annars är det som vanligt i min lilla ankdamm.

Jag gläds åt en fantastisk åppelblomning.

Japanska prydnadskörsbär eller magnolierna som jag såg för någon tid sedan i Danmark kan slänga sig i väggen.

Jag har nog aldrig sett så vackra äppelträd som i år

Jag hoppas verkligen att humlorna med kompisar hinner med sitt polinerande.

De har nog ganska stressigt om de skall hinna med sitt jobb.

Jo förresten.

Nu har även jag fått börja med snigeljakten.

Vi har varit förskonade här, men i år har de  kommit.

Usch!!!!

Länge sedan jag skrev något.

Men det har ju inte hänt så förfärligt mycket av vikt egentligen.

Några statsråd har avpolleterats.

OK då, även om journalist-dreven är ett tecken på hur lågt medierna står

Kanske synd att hon Åsa fick lämna, för hon verkade vara en klok människa i ett parti av virrpannor.

Allmänt kaos på flyg och tåg.

Alltså precis som vanligt.

Jag råkade ut för en försening på tre timmar och fick åka buss från Linköping, även kallad Linkeboda av en del, upp till civiliserade trakter i stället för bekväm resa med tåg, men vad då?

Jag slapp ju gå.

Så dör det en massa människor i min ålder.

Det hör våren till har jag förstått.

Begravningar är något som inte hör till det roligaste.

Själv har jag fått närvara på några, bl a på min tvillingbrors på fredag den trettonde klockan tretton!

Man får inte vara skrockfull inte.

Men lite skrockfull är jag ju, så jag lyckades få med mig en levande nyckelpiga på blomman jag lämnade på kistan vid avskedet.

En sådan där med bara två prickar. En prick för oss var.

Ifall han skulle få problem med Sankte Per vid pärleporten, så kunde ju nyckelpigan låsa upp.

Nej, nej. Endast en brorsdotter såg tilltaget och fick hennes gillande.

Prästen märkte inte vad hedningen pysslade med.

Ja, som ni ser. Det händer inte så mycket i min lilla värld.